Referat 2016

12/1 2016 Lena Hellström Bröderna Erikssons Möbelverkstad - när Taserudsjugend kom till världen.
9/2 2016 Rune Blidh Visor i tid och otid.
1/3 2016 Torleif Styffe och Leif Nygren Värmländska ord och toner.
15/3 2016 Lars Wirén Aktuell brottslighet och polisens nya organisation.
12/4 2016 Thorbjörn Engback Ett flygarliv.
10/5 2016 Bengt Dagrin Fula ord - finns dom?
30/8 2016 Dan-Axel Hallbäck Underliga djur och vackra fåglar i Pantanal, Brasilien.
27/9 2016 Johannes Wessmark - fotorealist. Målningarna och tekniken bakom.
11/10 2016 Kari Pettersson Potatisens väg från Peru till idag.
8/11 2016 Olof Andersson År 1966.
29/11 2016 Olof Andersson Järnets väg.

 

Tisdag 12/1 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/lenahellström160112

Aktiva Seniorer har haft ett mycket välbesökt första säsongsmöte i församlingshemmet. Dagens föreläsare var Lena Hellström, tidigare chef för Rackstadmuseet, som berättade om bröderna Erikssons Möbelverkstad - när Taserudsjugend kom till världen.

När Lena Hellström tillträdde på Rackstadmuseet 2012 fanns där många ideella krafter. De hade samlat historiskt material bl.a. om familjen Eriksson i 15 år och undrade om inte Lena kunde sammanställa detta i en bok. Ett tiotal personer träffades varje vecka i ett och halvt år, och resultatet blev boken Bröderna Erikssons möbelverkstad, som utkom 2015, och som Lena skrivit på sin fritid. Sedan Rackstadmuseet öppnade 1993 har man fokuserat på konsten; här får man bakgrunden och den första historien.

Erik Olsson var en skicklig snickare och hantverkare i Arvika på 1800-talet, som byggde det hus i Taserud, där Rackstadmuseet nu finns. Han fick 10 barn varav fem överlevde: Ola, Elis, Christian, Karl och Karin. Verkstaden var framgångsrik och växte, och sönerna började som lärlingar och senare gesäller. En gesäll skulle göra sin gesällvandring under åtta år, d.v.s. arbeta hos olika hantverkare utomlands i flera länder. De fick mat och husrum men ingen lön. Ett sätt att skaffa sig stor kunskap, inte bara om yrket, utan även om språk, kultur, andra seder och bruk.

Alla sönerna skickades ut på gesällvandring, och både Ola och Christian hamnade i Paris. Paris var den stad, där alla ville vara i slutet av 1800-talet. Kulturlivet blomstrade, och den nya kreativa, nyrika borgerligheten ville vistas i Paris. Kamerans uppfinning och färg på tub gav konstnärerna nya möjligheter. Tidigare hade de själva måst blanda sina färger.

Christian, som blev mest känd av bröderna, hade egen ateljé i Paris och umgicks med många andra konstnärer bl.a. skulptören Per Hasselberg. Han kom i kontakt med nya tidens tankar i Arts and craftsrörelsen, vars företrädare William Morris ville att alla skulle få tillgång till en vacker miljö och goda bruksvaror; en del av demokratirörelsen. Christian gifte sig med en fransyska, Jeanne Tramcourt, och byggde sitt eget enkla timmerhus i Oppstuhage i Taserud 1895. Återkommen till Sverige fick han många möbelbeställningar och deltog i världsutställningen i Chicago med ett skåp och ett skrivbord prytt av en barnfigur. Hjalmar Lundbom, Kirunas skapare, beställde möbler till sin matsal, ett skåp prytt av en liggande ko. Taseruds jugendmöbler kan beskrivas som enkla, praktiska, litet klumpiga med vackra ibland lustiga detaljer. Och unika, endast ett exemplar av varje.

Gustav Fjaestad och hans fru Maja erbjöds att bo i Oppstuhage, då Christian flyttat till Stockholm, och båda kom att betyda mycket för konsten i Arvika.

Möbelverkstaden övertogs 1891 av bröderna Ola, Elis och Karl, och den sistnämdes son Curt, nu över 90 år, arbetar fortfarande där.

Dessa glimtar ur bokens innehåll lockar onekligen till mer kunskap om bröderna Eriksson och deras hantverk.

 

Tisdag 9/2 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/runeblidh160209

  Aktiva Seniorer har haft föreningsstämma i församlingshemmet, där v. ordföranden Jan Franklin hälsade välkommen. Leif Jonsson valdes att leda förhandlingarna. Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat bussresor, musikprogram och föredrag.
Längsta resan gick till f.d. Svenska Pommern i norra Tyskland, men man har även rest i Sverige: en heldagsresa till Skultuna och Badelunda och en utflykt till Nora och Pershyttan. Musikresorna gick till trettondagskonsert i Karlskoga och till Karlstad med musikalen En Gentlemans Handbok i Kärlek och Mord.
Bland de nio föredragen kan nämnas Henry Rådbos Armenien, Eva-Gunilla Ribbings Att resa i Värmland på 1800-talet, Conny Wolbe och Sofia Elfströms Vänersjöfarten och Suzanna Rathje Hedbergs Att komma till Sverige som flykting och analfabet.
Studiecirklar har bedrivits i historia, litteratur och musiklyssning.
Medlemsantalet var 401 (tidigare 330). Årsavgiften var 100 och fastställdes till 120 kr.
Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.
Föreningen har en egen hemsida med adressen www.aktivaseniorerikristinehamn.n.nu
Styrelsen 2016: ordförande Lena Bergkvist, v. ordförande Jan Franklin, Annika Andersson, Hans Forsberg, Inger Widström, Julika Försth, Gullevi Sandling (alla omval) Olle Wirén avgår. Revisor Inger Jonsson-Lampa, suppl. Ingrid Gustafsson (båda omval). Valberedning: Siv Eliasson, Britta Wedberg, Lars Carlson (alla omval).
Jan Franklin avtackade kassören Olle Wirén för hans fem år och även Leif Jonsson, Inger Jonsson-Lampa samt Inger Widström.
Därefter bjöd trubaduren och författaren Rune Blidh på underhållning. Han framförde egna texter med vardagliga motiv t.ex. När jag får pension och den uppdaterade Det ringer i fickan. Den nya visan Från Damaskus till Björneborg handlade om en syrisk lärarinna, som han lärt känna på språkcafét. Han tolkade även ett par välkända visor av andra kompositörer: den norska Mycket ljus och mycket värme samt Tess lördan av Jeremias i Tröstlösa, där publiken sjöng med. Mycket på dialekt och kryddat med roliga historier och anekdoter, som gjorde underhållningen tlll en fin blandning av humor och allvar. Många var intresserade att köpa hans böcker.
Föreningen bjöd på kaffe och tårta.

/leifjonsson160209.jpg

Ordförande under föreningsstämman var Leif Jonsson.

Tisdag 1/3 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/styffenygren160301

 Aktiva Seniorer har haft ett mycket välbesökt möte i Odd Fellows lokal. Torbjörn Styffe och Leif Nygren stod för underhållningen med Värmländska ord och toner, och de har jobbat ihop sedan 60-talet.

Torbjörn Styffe inledde med en Frödingdikt Lilja mi ko och läste sedan upp ett 50-tal konamn. T.ex. Krusa, Maj-Ros, Pärlan, Rosa, Stjärna, Fagerros, Snälla, Gullstjärna - ett poetiskt eko från det gamla bondesamhället. Styffe har skrivit många dikter, både på svenska och dialekt, och även deltagit i arbetet med Dalbyordboken, en dialektordbok. Om tiden och tidens gång handlar många av hans dikter, som Mitt fotoalbum och Historielektionen, där olika årtionden beskrivs.Limerickar och vackra kärleksdikter visar hans mångsidighet.

Styffes dikter varvades med Leif Nygrens fina spel på nyckelharpa och gitarr, där man särskilt fäste sig vid hans känsliga tolkning av motivet från Gudfadern och Summertime. Herrarna spelade även tillsammans i Talgoxen och Gånglåt från Hara, då Styffe hanterade både gitarr och munspel.

Som avslutning läste Torbjörn sin travesti på Höga Visan med lågmält ackompanjemang av Leif, som även framförde Värmlandsvisan som sista nummer.

Ordföranden Lena Bergkvist tackade för en synnerligen trivsam och underhållande eftermiddag.

 

Tisdag 15/3 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/larswirén160315

  Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där kristinehamnsbördige Lars Wirén, områdeschef för Värmland, berättade om polisens nya organisation, och hur den skall effektivisera brottsbekämpningen. Han anser att polisens verksamhet i Värmland är bra med goda medarbetare och gott samarbete över gränsen till Norge.
En ny organisation behövs bl.a. för effektivare brottsbekämpning, en större enhetlighet inom landet, en tydligare ledning (färre chefer, fler poliser ute), att komma närmare medborgarna.
Rikspolischefen heter Dan Eliasson, och Sverige är indelat i sju regioner, där Värmland ingår i Bergslagsregionen tillsammans med Dalarna och Örebro län. Det finns 95 lokalpolisområden och 27 polisområden(län, storstäder).
Bergslagsregionen har 1700 anställda - minst antal anställda på den näst största ytan och med stora geografiska avstånd. Polisområde Värmland är uppdelat i fyra lokalpolisområden, där Kristinehamn, Storfors och Filipstad utgör ett område. Lokalpolisområdet är polisens nav med korta, snabba beslutsvägar. Det gör ingripanden dygnet runt med utredningar och ansvarar för trafiksäkerheten. En kommunpolis, Joakim Nyman i Kristinehamn, arbetar bl a med s k medborgarlöften.
I Örebro finns en regional ledningscentral, RCL, med cirka 100 medarbetare, och kontaktcentral finns även i Karlstad och Falun. Dit kan man ringa 11414 angående enklare ärenden, borttappad plånbok etc.
Nationellt insatskoncept finns i tre olika nivåer. Fyra insatsgrupper existerar i vår region, varav en i Karlstad.
Hundverksamhet är en viktig del i arbetet med en hundgrupp i varje län. I vår region finns ett 30-tal hundar. De används vid eftersök, saksök och tekniska undersökningar. Vapenhund, brandhärdshund, narkotikahund, spermahund är några av de olika områden de är dresserade för.
Den forensiska (rättsliga) verksamheten är givetvis viktig och omfattande. I varje län finns teknikgrupper och laboratorieverksamhet. Man gör digitala undersökningar och tar DNA-prov.
Arbetet mot grov organiserad brottslighet bedrivs mot strategiska personer och mot företag t.ex. inom byggbranschen, finansbolag, assistansverksamhet och asylboende. Sju aktionsgrupper arbetar med spaning och utredningar. Internationell handläggare samarbetar med Europa angående bl.a. narkotika, sprit, vapen, inbrott.
Medborgarlöften är ett nytt begrepp. Polisen vill ha en dialog med medborgaren och utgå från den lokala problembilden genom enkäter och utfrågning t.ex. i skolor och på stan. Alla kommuner skall ha medborgarlöften klara 2016.
Omvärlden inverkar givetvis på polisarbetet. Världsläget och ett terrorhot på skala fyra, flyktingströmmarna (25% i vår region), det vacklande EU-samarbetet, Norgesamarbetet, ISrekryteringen i Vivalla,Örebro.
Aktuellt för Värmland är bl.a. många bostadsinbrott, åldringsbrott, gränspolisverksamhet med seriebrott. Och de viktigaste utmaningarna just nu: flyktingströmmen, den grova organiserade brottsligheten, medborgarlöften och bemanningen.
Detta är den största förändring en statlig myndighet har gjort - en stor utmaning i sig.
Lars Wirén fick besvara en hel del frågor efter föredraget.

 

Tisdag 12/4 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/thorbjörnengback160412

  Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade Thorbjörn Engback, Sala, som berättade om sitt flygarliv. Med 36 år och 7000 flygtimmar som flygare har han aldrig haft ett civilt jobb. Född 1951 i en pastorsfamilj tänkte han först bli bonde, men då familjen bodde i Jämtland och skolan gjorde studiebesök på F4 i Östersund vaknade flygintresset. Efter flygpojksläger sökte Thorbjörn till den grundläggande flygutbildningen 1970-71 på Saab Safir redan som 18-åring. Hans mor ställde frågan: Vill du verkligen detta?, innan hon skrev på ansökningspapperet för den omyndige sonen. En stenhård utbildning, som fortsatte på SK60. I hans kull kom 53 in och 25 åkte ut, innan de erhöll det eftertraktade flygförarmärket 1972.
  Med Draken och Viggen företog flygvapnet många övningar över Östersjön, där sovjetiskt flyg ofta förekom. Viggen hade större beväpningssystem än Draken. Vid en sjukskrivning 1986 p.g.a. avsliten hälsena tog Thorbjörn beslutet att söka utbildningen för Herkulestjänst 1990-91. Herkules är ett berömt transportplan, som finns över hela världen. Det började utvecklas i USA, och Sverige har sex stycken för närvarande. Planet tillverkas fortfarande.
  Några fakta om Herkules: längd 30 m., spännvidd 40 m., last 20 ton, max 91 passagerare, maxflygtid 12 tim.,maxfart 540 km/tim., kortaste landningssträcka 500 m.
  Med detta plan har Thorbjörn Engback flugit i många länder i 15 år. Bl.a. under Bosnienkriget 1994, då en luftbro evakuerade skadade från Sarajevo. Då krävdes en speciell cirkulerande landningsteknik för att undvika beskjutning. I Afghanistan 2004 och 2005 skedde samarbete med ISAF (International Security Assistance Force), där man transporterade bilar, blodplasma, stridsvagnar, allt utom afghanska trupper. Den 50-gradiga värmen, minor och besvärliga landningsbanor försvårade arbetet, som var så farligt, att man aldrig slog av motorerna på flygplatsen.
  Om detta och mycket mera kan flygintresserade läsa i Engbacks bok "Tyngdlyftaren i Flygvapnet", som flera inhandlade efter föredragets frågestund.

 

Tisdag 11/5 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/bengtdagrin160510

Aktiva Seniorer har samlats till vårens sista föredrag, då författaren och maledictologen Bengt G. Dagrin föreläste om Fula ord - finns dom? Hans forskning är ganska unik, och på 80-talet upplevde han ett visst motstånd med bl.a. ilskna telefonsamtal. Stora fula ordboken utkom med femte upplagan 2013 och vill med sina 18.000 uppslagsord ge en så omfattande bild som möjligt av de rika och närmast oöverskådliga ämnena sex, snusk, kön och svordomar. Förutom orden finns där citat, roliga historier och små miniessäer, och Dagrin har jobbat med projektet i över 30 år.

Varför stämplas vissa ord som fula, medan andra anses som fina? Ligger det fula i orden som sådana, eller i de begrepp som orden representerar? Vissa ord har tabuprägel, inte det som ordet refererar till. Knulla är ett tabuord, ett onämnbart förbjudet ord, Däremot inte uttrycket att ha samlag.

Våra vanligaste fula ord, de tre värstingarna, kuk, fitta och knulla har bara en betydelse, kan inte missförstås och kan spåras sedan århundraden tillbaka. Först 1986 bryts tabut kring orden och de upptas i Svensk Ordbok och SAOL.

Man kan skilja på socialt accepterade inneord t.ex. ta tag i den biten, upp till dig, och oaccepterade slangord t.ex.görfrän, skitbra. Slangorden undviks i mer formella sammanhang såväl i tal som skrift. Slangord är med andra ord fula, medan inneord är fina.

Men slangord kan vandra över till inneord och så småningom accepteras i standardspråket. Ett bra exempel på detta är romaniordet tjej, med ursprungsbetydelsen dotter. Kring 1900 dyker ordet upp i stockholmsslangen och då med betydelsen prostituerad. Trettio år senare har tjej blivit ett inneord och betecknar ung flicka. Och idag kallas alla kvinnor, oavsett ålder, för tjej, och ordet finns med i SAOL.

Många anser att svordomar är tecken på ett torftigt ordförråd, men de bör ransoneras och inte användas i varje uttalad mening. Det fula ligger inte i orden utan i användarens bruk eller missbruk av orden. Missbruk av ord som alltså, liksom, precis, jätte, va, typ och ba känns störande för örat och är som verbala tics. Orden slits ut och förlorar sin kraft.

Många svordomar är religiöst färgade och ju längre norrut desto mindre könsordsrelaterade. Uttalet med brett ä-ljud ger mera kraft, liksom utelämnat ord ex. Du min store... förmildrar.

Bengt G. Dagrin avslutade med att betona att vi måst lära oss att umgås naturligt med våra ord. Inte skilja ut några som fula. Ett ord kan varken vara fult eller fint. Ett ord har bara den innebörd, som en talare eller en lyssnare ger det. Det är våra attityder till dessa ord, som dömer dem som fula. I våra viskningar, menande blickar, gester och flinande, och inte minst i vår tystnad och rädsla kring dessa ord - där ligger det fula och onaturliga. Därmed inte sagt att vi skall använda dem i tid och otid.

Ordföranden Lena Bergkvist tackade Bengt G. Dagrin för den inblick han givit oss i detta unika ämne. Föreståndaren för församlingshemmets café, Gisela, blev också avtackad, och hela styrelsen önskade alla en fin och varm sommar.

 

Tisdag 30/8 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/danaxelhallback160830

Aktiva Seniorer har samlats till höstens första möte i församlingshemmet, där ordförande Lena Bergkvist hälsade gamla och nya medlemmar välkomna. Dan-Axel Hallbäck berättade om den resa han gjorde hösten 2015 till våtmarksområdet Pantanal i sydvästra Brasilien, världens största våtmark stort som halva Sverige. Den kände dokumentärfilmaren Arne Sucksdorff bodde där i många år och berättar om Pantanal i boken Ett hem på jorden.

Djurlivet i denna våtmark är otroligt mångskiftande, och Dan-Axel inledde med bilder från södra delen av Pantanal, där de fem stora djuren är jaguar, jättemyrslok, tapir, jätteutter och man-varg.

Fågellivet omfattar allt från strutsar, gamar, ugglor till de färgrika arorna och parakiterna. Hyacintaran är världens största med en meter mellan vingspetsarna.

I norra Pantanal gjordes utflykter med båt för att studera sumpmarksfåglar som ormhalsfågeln, släkt med skarven, och som harpunerar fisk med sin sylvassa näbb. Där fanns även olika slags häger, stork och rallfåglar.

Bland skogens däggdjur finner man den sällsynta jaguaren (var och en med eget namn), vrål- och silkesapor och lejontamarinen i sin rödgula päls. Den dekorativa tukanen med sin stora färgade näbb och olika slags spettar lever också i skogen.

Dan-Axel Hallbäck är en mycket skicklig fotograf och tack vare hans enastående bilder fick vi en inblick i Pantanals rika och omväxlande djurliv, ett naturområde hittills okänt för de flesta.

 

Tisdag 27/9 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/johanneswessmark160927

Aktiva Seniorer har företagit två utflykter i september. Den första var en heldagstur med besök på Bredsjö Mjölkfår och sedan Måltidens hus med lunch och guidning. Även guidning i Grythyttan och besök på Herrgården/Kvarnen ingick.

Den andra bussresan gick till Wermland Opera i Karlstad för att se musikalen Les Miserables.

Vid det senaste mötet i församlingshemmet berättade Johannes Wessmark om sitt arbete som fotorealist. Fotorealism är en konstform, där verkligheten avbildas så troget som möjligt. Tror folk att det är ett foto har man lyckats! Johannes bor i Nedre Bondestad gamla skola i Kil, där han även har en stor ateljé i f.d. gymnastiksalen och arbetar tillsammans med sin hustru. Han är självlärd men har en gedigen bakgrund med 15 års frilansande som illustratör och arbetar med akryl och olja sedan 2006.

Ordet fotorealism myntades på 60-talet av konstnären Louis K. Meisel, som även satte upp vissa regler för begreppet. Bl.a. att konstnären använder kamera och mekanisk utrustning för att överföra informationen till duken (projektor eller digitalt). Konstnären måste också ha den tekniska förmågan att få det färdiga verket att se ut som ett foto.

Det gäller att måla så som kameran ser verkligheten med suddig bakgrund, stora kontraster och skarpa detaljer. Detaljrikedom är viktig t.ex. alla hårstrån i kattens päls eller armens små fjun. Ljusets och skuggornas olika nyanser likaså. Johannes beskriver sitt arbete så levande, att man inser att det kräver oändligt mycket tålamod och tid, innan en tavla är fullbordad.

I Sverige är fotorealismen ganska okänd, och här finns ingen tradition eller intresse. Däremot i utlandet. Wessmark säljer sina verk med framgång i Los Angeles, Mexico City och Tyskland. Han har även skrivit en bok om sin konstart.

Åhörarnas intressse för denna ovanliga konst märktes genom den livliga frågestunden efter föredraget. Ett antal bilder och verk fanns också på plats.

 

Tisdag 11/10 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/karipettersson161011

Aktiva Seniorer har haft möte i församllingshemmet, där Kari Pettersson från Bjälbo berättade om potatisens historia. Sveriges potatisodlare, för vilka hon varit ordförande, har utsett henne till potatisambassadör, och hon är utbildad kostekonom. I Bjälbo bodde en gång Birger Jarl, och den fina sandjorden där lämpar sig för potatisodling. Där finns fyra stora gårdar, och Kari och hennes man odlar 25 hektar potatis och resten spannmål. Vart femte år odlar de potatis, dock inte kravpotatis, och mycket arbete fordras. Potatis måste ha mycket vatten, så årets torra sommar innebar vattning ett flertal gånger. Dessutom provgräver man ofta under tillväxten för att kontrollera kvalitèn. Under skörden i mitten av september arbetar man från tidig morgon till sen kväll, och odlarna lånar de dyrbara maskinerna av varandra. Grovsortering och lagring ingår också i processen.

Kari har deltagit i ett smakråd för potatis, som bildades av måltidsforskaren Rickard Tellström. Sex personer träffades sju kvällar för att smaka och dofta på ett tiotal potatissorter. Det resulterade i ett kompendium: Potatisens smakord - en pilotstudie hur potatisens smak kan beskrivas. Man testar nya sorter varje år. Cirka 200 sorter finns i Sverige.

Som ambassadör har Kari åkt runt i Sverige och haft kurser och föreläst för att marknadsföra potatisen, som inte innehåller fett men däremot många nyttigheter bl.a. c-vitamin. Hon har även medverkat till en tävling mellan olika skolor, som resulterade i boken Barnens bästa potatismos.

FN utlyste år 2008 som potatisens år. Då belönades Kari Pettersson med Hagdahlsakademiens stipendium och gjorde en studieresa till potatisens hemland Peru. Där finns 750 sorter, och de som odlas uppe i bergen är tjockskaliga och ganska bittra i vår smak.

Nu kan vi se fram emot 26 oktober, potatisens dag, och äta raggmunk, Östergötlands landskapsrätt, som hela Sverige älskar.

 

Tisdag 8/11 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/olofandersson161108

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där det planerade programmet om Fröding fick utgå. I stället ryckte Olof Andersson in med kort varsel och berättade om små och stora händelser för 50 år sedan, alltså år 1966.

Det var det året då det fortfarande bara fanns en TV-kanal, då vi skrattade åt filmen Att angöra en brygga och åt Skäggens fräckisar. Icakuriren var den populäraste tidskriften, och Lennart Hellsings "Bagare Bengtson" och Astrid Lindgrens "Emil i Lönneberga" publicerades. På löpsedlarna förekom ofta Anita Lindblom och Bosse Högberg, och Vietnam var en stor konflikthärd.

Vi upplevde en lång, kall och snörik vinter med 41 minusgrader och stora tågförseningar. Kristinehamnsbördiga Karin Vergius utnämndes till årets glasögonkvinna, folkparken Tallunden 50-årsjubilerade, Gun Hägglund var konferencier på Lions modevisning assisterad av Lars Erik Olsson. Domus öppnade mot Kungsgatan i maj då även Lusseasken designad av Dan Alatalo inbringade 24.000 kronor. På Moderna Muséet i Stockholm visades den omdiskuterade jättekvinnan Hon, och tre av totalt 18 hus på Djurgårdsplatån påbörjades. Och den första kvinnliga polisen i Kristinehamn väckte uppmärksamhet.

Den kalla vintern följdes av en strålande sommar, då Picasso tackade Kristinehamn för den jössehäradsdräkt han fått till sin folkdräktssamling. Kulturrevolutionen i Kina påbörjas, då allt borgerligt skulle utplånas, och Berlinmurens tillkomst firas - politiska beslut med fruktansvärda följder. I augusti var bara 42 personer arbetslösa i Kristinehamn, där Metodistkyrkan börjar byggas.

I Öxabäck startade man ett damfotbollslag, som inte rönte något större intresse, medan programmet "Träna med TV" blev desto mera populärt. Samma sak gällde för nya Volvo 144.

Nelly Sachs delade årets Nobelpris i litteratur med Samuel Agnon, och Lions första Lucia i Kristinehamn hette Lena Goldson. Hylands ABC-bok slog säljrekord, och Per Oscarsson orsakade kalsongskandal i Hylands hörna. Vi skrev 35 millioner julkort, och Gävlebocken hade premiär - och brann upp.

Minnet är selektivt, och genom Olof Anderssons roande sammanställning av stora och små händelser under året 1966 blir vi seniorer påminda både om det vi glömt och det vi minns. Då var vi unga - tänk vad tiden går!

 

Tisdag 29/11 2016 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

/olofandersson161108

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade Olof Andersson, som berättade om Järnets väg i Värmland.

Järnet är grundbulten i östra Värmlands historia, men om den första historien vet man bara att myrmalm bearbetades i enkla ugnar. Redan på vikingatiden såldes järn och i trakterna Norberg, Nora, Lindesberg har man hittat rester av tidig järnhantering. Malmen bröts på sommaren, då man eldade på berget och hackade loss järnmalmen, på våren och hösten då det fanns vattenkraft blåstes malmen i små hyttbyar till tackjärn, och under vintern skaffade man ved till hyttorna genom skogsavverkning. I filipstadstrakten framställdes 1540 osmundsjärn i 350gramsbitar, s.k. osmundar, som var lättare att frakta än tackjärn.

Första värmländska kronobruket fanns i Asphyttan med hammare, hytta, masugn och gjuteri, en fogde som bas och med flera tyska smeder. 1572 beslöt hertig Karl att Bro vid Kristinehamn skulle kallas kronobruk. Allmogen skulle köra malm ner till Bro och ta med ved på återvägen, och bruket tillverkade bl.a. stångjärn, spik och kanonkulor. Bro blev även utskeppningshamn för järn och 1621 tillkom Göteborg. Vägen mot Bro var backig och svåråtkomlig, och transporten förenklades något då man grävde en kanal mellan Hyttsjön och Bergsjön: Norsbäcken. Under 1600-talet blev det problem med vedbrist och järnkvaliten försämrades. Av den anledningen bildades Bergskollegiet 1637, som hade tillsyn över gruvdriften.

Under 1800-talet blomstrar järnhanteringen, och hyttor och hamrar sprider sig. Värmland står då för 10% av världsmarknaden för järn. Nya smidesmetoder utvecklas, men transportproblemen kvarstår. Från Liljendal uppe i norr och ner till Kristinehamn är det många omlastningar mellan de 12 sjöarna med häst och oxar, rodd, pråmar och sjöbanor. I Kristinehamn bildas Järnvägsbolaget l847 med brukspatron Gustaf Wahlund som en av grundarna. En hästanspänd järnväg Sjöändan-Kristinehamn med förare och bromsare invigdes 1850, en betydelsefull förbättring, som så småningom utvecklades med lok och verkstad. I Sverige fanns då bara ett fåtal korta järnvägar, så detta var historiskt.

Värmlands järnhantering har bidragit till Sveriges ekonomiska utveckling, där Kristinehamn fortfarande spelar en viktig roll med sin hamn och sina industrier.