10/1 2017 Monica Hilding Falun – Shanghai T/R. Selma Lagerlöfs systerson i kinesiska tullens tjänst.
14/2 2017 Yvonne Windh och Stefan Persson Varav hjärtat är fullt…
14/3 2017 Gunnar Edström På vandring bland kändisar och hus i Kristinehamn.
11/4 2017 Bengt Brunsell Vänernaturen i ord och bild.
9/5 2017 Hanna Åsander Fysisk utveckling i Kristinehamns kommun.
29/8 2017 Marita och Beppe Viström, Hans Örtlund Fröding i tiden, från moll till dur.
26/9 2017 Magnus Hynell Värmland längesen.
10/10 2017 Sören Dalevi Han hette inte Luther.
14/11 2017 Ragnar Watz Romaren som sökte tröst i filosofin.
28/11 2017 Lena Hellström De blå bergen.

Tisdag 10/1 2017 Församlingshemmet (Gullevi Sandling) 

Föreningsåret började med den traditionella trettondagskonserten i Karlskoga. Det var Wermland Operas orkester under ledning av Ruut Kiiski, som underhöll en entusiastisk publik.

Årets första föredragshållare var Monica Hilding, som i bokform gett ut en omfattande brevväxling mellan sin far Ivar Ahlgren och sin farmor Gerda. Drygt 700 brev har hon gått igenom och överfört till digital form för att även kommande generationer ska kunna läsa dem. Projektet började som en sammanställning för enbart familjen men blev så småningom en bok, ”Falun-Shanghai T/R. Selma Lagerlöfs systerson i kinesiska tullens tjänst.”. I denna brevskatt fanns inte bara Ivars brev till Gerda utan han hade sparat moderns brev och tagit med dessa när han så småningom återvände till Sverige. Ivar reste 1921 till Shanghai för att söka arbete och fick en tjänst inom tullen. Det var en anställning utan semester, men efter ett antal år skulle han få en fri hemresa.

Gerdas brev handlar mycket om släkten men även om det som händer i Sverige. Gerda är syster till Selma Lagerlöf och hon får möjlighet att närvara vid många festligheter som Selmas gäst. Gerda oroar sig för sonen, dels pga av hans arbete i tullen, men även när hon läser i svenska tidningar om oroligheter i Shanghai. Hon önskar också att han ska gifta sig, gärna med en någorlunda välbärgad engelska. Ivar håller dock kinesiska kvinnor högt och han gifter sig med Annie med vilken han får flera barn, av vilka Monica Hilding är yngst.

Ivars brev är mycket mer dramatiska. Han berättar detaljerat om sitt arbete och om att han inte tål klimatet så bra. Säkerhetsläget är inte det bästa och genom breven kan man följa både Shanghais och Kinas turbulenta historia. Ivar åker hem till Sverige med sin familj men återvänder till Shanghai för att kunna få ut sin pension. Han älskar Kina, men det hela slutar med att han blir uppsagd från tullen och ombedd att lämna landet 1951. Genom att läsa dessa brev upplever Monica Hilding, att hon lär känna sin far ännu bättre och hon får reda på saker, som hon tidigare inte haft en aning om. 

 

Tisdag 14/2 2017 Odd Fellow (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har haft föreningsstämma i Odd Fellows lokal, där ordföranden Lena Bergkvist hälsade välkommen. Leif Jonsson valdes att leda förhandlingarna.

Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat bussresor, musikprogram och föredrag. Längsta resan gick till Keukenhof, Haag och Amsterdam, men man har även rest i Sverige: en utflykt till Sillegården, Sahlströmsgården och Bovilgården, en till Bredsjö, Måltidens hus och Herrgården/Kvarnen i Grythyttan med guidning, plus tvådagars resa till ABBAmuseet i Stockholm följt av skaldjurskryss med M/S Birka. Musikresorna gick till trettondagskonsert i Karlskoga samt till Karlstad med musikalen Les Miserables.

Bland de nio föredragen kan nämnas Lena Hellströms Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Arvika, Bengt Dagrins Fula ord- finns dom?, Johannes Wessmarks Fotorealism och Olof Anderssons Järnets väg i Värmland.

Studiecirklar har bedrivits i historia, litteratur och musiklyssning.

Medlemsantalet var 414 (tidigare 401) Årsavgiften 120 förblev oförändrad.

Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.

Föreningen har egen hemsida med adressen: www aktivaseniorerikristinehamn.n.nu

Styrelsen 2017: ordförande Lena Bergkvist (omval), v. ordförande Julika Försth (nyval), kassör Jan Franklin (omval), Annika Andersson, Hans Forsberg, Gullevi Sandling, Inger Widström (alla omval), Per-Olov Olsson (nyval). Revisor Inger Jonsson-Lampa, suppleant Ingrid Gustafson (båda omval). Valberedning: Siv Elisasson, Britta Wedberg (båda omval), Bertil Kruckenberg (nyval)

Leif Jonsson tackade styrelsen för deras gedigna arbete med lockande program. Lena Bergkvist tackade Leif Jonsson, Inger Widström, Inger Jonsson-Lampa och Lars Carlson.

Därefter bjöds på underhållning av Yvonne Windh (sång) och Stefan Persson (gitarr och sång). Sitt program kallade de Varav hjärtat är fullt, och det innehöll många kärlekssånger med tanke på Alla hjärtans dag.

Föreningen bjöd på kaffe och tårta.

 

Tisdag 14/3 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

   Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade en rekordpublik. Rubriken på dagens föredrag var nämligen På vandring bland kändisar och hus i Kristinehamn och berättare var kyrkoherde Gunnar Edström.
  Han inledde med vår vackra kyrka, byggd 1858 i tegelgotisk stil med C.G. Brunius som arkitekt. Runt kyrkan finns många kända personer begravda t.ex. Herman Låstbom som dömde Gustav III:s mördare, Georg Dahl, författare och forskningsresande och Frödings far och syster. Familjen Fröding bodde ju i Kristinehamn i 10 år bl.a. på Nya Kyrkogatan 5, där en utställning finns att se.
  Nära kyrkan på södra Staketgatan 15 bodde en gång filmregissören Gustaf Edgren, känd för sina folklustspel med Fridolf Rhudin. I det Lagerbladska huset vid Södertull växte Ulla-Karin Lindqvist upp. Hon var TV-hallåa och skrev boken Ro utan åror om sin svåra sjukdom ALS. I den s.k. Isbergsgården nära läroverket bodde en gång tonsättaren Lillebror Söderlundh, som tonsatt många av Ferlins dikter. Vid den kullerstensbelagda Trädgårdsgatan ligger fler gamla hus: Prostgården varifrån siste prästen flyttade 1965, Blombergsgården och Grundelsgården, där Kristinehamns-Posten och tryckeriet var inrymda. Wahlundsgården, med anor från 1600-talet, vid Västerlånggatan liknar biskopsgården i Karlstad och inrymde bl.a. stadens bibliotek till 1955, då nämndhuset med nytt bibliotek stod färdigt.
  I stationshuset växte Topsy Lindblom upp, känd som direktör för danspalatset Nalen i Stockholm, och även OS-medaljör i trestegshopp. Kristinehamns missionsskola verkade i huset på Fabriksgatan 2 till 1906, då nya KPS invigdes. Karl Boberg, författare till den världsberömda psalmen Store Gud var en av predikanterna där.
  På KPS fick Karl Andersson sin utbildning. Han var ett musikaliskt underbarn från ett fattigt hem men lyckades få vidareutbildning, blev konsertmästare, professor och berömd violinist under namnet Charles Barkel. Wallnerska villan, Prästgatan 28, är en kopia av den svenska utställningspaviljongen i Paris 1889. Arkitekten Axel Kumlien ritade både Stadshotellet, Marieberg och Grand Hotel i Stockholm. Stadshotellet byggdes bakom det gamla hotellet Träslottet, som sedan flyttades till Tullportsgatan. Kristinehamns äldsta stenhus från 1771 är Nordenfeldtska huset på Hamngatan 8.
  Österviks kapell uppfördes av Rudolf Adlersparre 1867-71 och innehöll kyrkosal, skolsal och prästbostad. Skulptören Erik Rafael-Rådberg köpte kapellet 1922 och numera ägs det av en stiftelse. Karl-Erik Larsson, professor i teknisk fysik, som ledde det svenska kärnkraftsprogrammet under 60-talet, växte upp i Höje söder om stan. Andra kända namn från Kristinehamn är Axel Broström, Rolf Ekeus, Fredrik Lööf och Bengt Bedrup.
  Vår runsten Järsbergsstenen är helt unik och daterad till tidigt 500-tal. Den hittades 1862, och inskriften har flera tolkningar.
  Gunnar Edström avslutade med att läsa några dikter på kristinehamnska av Sten Brandberg, revypappa som även författat flera böcker om Kristinehamn.
  Detta är bara ett axplock av de många hus och människor som Gunnar Edström berättade om. Lena Bergkvist tackade för denna intresseväckande stadsvandring och önskade lycka till inför flytten till Uppsala.

 

Tisdag 11/4 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har gjort en innehållsrik tvådagarsresa. Först buss till Stockholm och Oscarsteatern som firade 110årsjubileum med bl.a. skådespelarna Robert Gustavsson och Dan Ekborg. därefter ombordstigning på M/S Birka, där utsökt middag och musikunderhållning väntade.

Vid det senaste mötet i församlingshemmet hälsade vice ordföranden Julika Försth välkommen. Dagens föreläsare var Bengt Brunsell, som berättade om Vänernaturen i ord och bild.Vänern har varit hans hav sedan barndomen och från 1980 har familjen utforskat detta innanhav varje sommar med segelbåt. Författaren Harry Martinson inspirerades också av Vänern och dess drickbara, löddrande vatten, som han skrivit om i Resor utan mål.

Vi fick följa naturen kring Vänern genom de fyra årstiderna med början i hösten, då växtligheten på land glaseras och bildar ovanliga konstverk. Isförhållandena varierar och särskilt tjock is var det 1985, då det bildades 10 meter höga ishögar. På Sibberön finns den s.k. Tittetallen med påspikade steg, där fiskarna kunde klättra upp och spana efter öppet vatten.

Fågellivet omfattar storspov, storskarv, havsörn, havstrut, fiskljuse, fisktärna m.fl. Skarvarna har minskat till 1500 häckande par. Runt Vänern finns cirka 30 par havsörnar. På våren hittar man både blå, röda och vita sippor på Timmeröarna, och i juni blommar skvattram och ängsull. Skogen är oftast orörd på öarna och där finns gott om blåbär.

Vänern har många soltimmar, och båtlivet har utvecklats kraftigt på senare år. Sagoslottet Läckö är ett omtyckt utflyktsmål liksom Djurö fyr och Lurö skärgård. På Djurö finns en nationalpark och på Lurö vandrarhem, restaurang och restaurerade betesmarker.

Framtiden för Vänern känns oroande p.g.a. den tilltagande igenväxningen på stränder och fågelskär, som kräver åtgärder. Vad beror detta på? Delvis klimatfaktorer, men framför allt på vattenståndet. Efter vattenregleringen 1937 är det mindre variationer och höga vattenstånd ovanliga. Man har konstaterat att vattennivåerna behöver variera mera för att stränderna inte skall växa igen. Förbuskningen får negativa effekter både på flora, fauna och friluftsliv.

Ett restaureringspjojekt på 21 millioner pågår för röjning på fågelskären. Vi såg bilder före och efter. Förslag finns att ompröva vattendomen för Vänerns reglering. Kloka beslut kräver kunskap och engagemang frän medborgarna. Naturskyddsföreningen har utgivit boken Kristinehamnsnatur, som många inhandlade. Julika Försth tackade för en både vacker och tänkvärd föreläsning.

 

Tisdag 9/5 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har samlats till vårens sista möte i församlingshemmet, där planarkitekt Hanna Åsander informerade om Fysisk utveckling i Kristinehamns kommun. Den nuvarande översiktsplanen är från 2004 och sedan två år tillbaka arbetar man på att uppdatera den inför framtida behov. Den skall visa kommunens viljeinriktning beträffande mark- och vattenanvändning samt hur miljön skall bevaras och utvecklas. Revideringen vill åstadkomma en plan som är aktuell och anpassad till nya lagar. För att få in medborgarnas synpunkter har planeringsavdelningen rest runt på en dialogturné, lyssnat till vad folk tycker och tänker och sammanställt positiva och negativa svar.

Kristinehamn står mitt emellan en landsbygdskommun med traditionell tillverkning och en modern storstadskommun med en befolkning av 18.000 i tätorten och nära 7000 utanför. Bostadsmarknaden behöver 20-30  nya bostäder varje år för de närmaste 10 åren. Främst tillgängliga bostäder för de äldre. Befolkningsprognosen fram till 2025 visar en jämn tillväxt. Man vill förtäta staden nära centrum och växa ut mot Vänern, bl.a. Prästerudsområdet. Bland förtätningsområden finns Sunneberg, vid Lötälven, Stenstaliden, Djurgårdsplatån, Folkparken.

Det första förslaget blir utlagt på kristinehamn.se i maj och juni och kommer att finnas ute för ytterligare en synpunktshämtning i höst. Därefter kan våra politiker anta den nya översiktsplanen 2018.

Denna synnerligen aktuella information följdes av en del frågor och kommentarer, och Hanna Åsander uppmanade åhörarna att skicka in synpunkter till planeringsavdelningen.

Ordföranden Lena Bergkvist avslutade med att presentera styrelsen för eventuellt nya medlemmar och tilllönskade alla en fin sommar.

 

Tisdag 29/8 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har haft höstens första möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade och berättade att medlemsantalet nu är 450.

I dagens program, "Fröding i tiden, från moll till dur", medverkade Marita (fiol,munspel,sång) och Beppe (gitarr,sång) Viström tillsammans med Hans Örtlund. Paret Viström inledde med sin signaturmelodi Vi är musikanter alltifrån Skaraborg, varefter Hans Örtlund började berätta om skalden och människan Gustaf Fröding.

Hans dikter är tidlösa och lever fortfarande inte minst genom Sven-Ingvars och Mando Diaos tonsättningar. Att modern drabbades av en psykos vid födelsen 1860 och separerades från den nyfödda sonen under hans första levnadsår, blev troligen ett livslångt trauma för Fröding. I diktsamlingen Guitarr och dragharmonika beskriver han sig själv: Två grannar jag har i min boning. En glad och en sorgsen person.

Familjen Fröding bodde i Kristinehamn på Nya Kyrkogatan 5 åren l867-81, och fadern och en syster är begravda vid kyrkan. Kristinehamn måste ha haft en viss betydelse, och i Frödinggården finns en utställning för intresserade.

Frödings författarskap omspånner hembygdsdikter, naturdikter, folkmålsvers och djupa tankedikter, och de sex diktsamlingarna mottogs väl. Hans musikaliska verskonst blev epokgörande. Dikten En morgondröm ledde dock till åtal, vilket drabbade författaren hårt, trots att han frikändes. En tilltagande alkoholism och sinnessjukdom ändade hans liv 1911, ett liv som pendlat mellan den varmaste humor och djupaste förtvivlan. 200.000 människor sägs ha kantat gatorna vid Frödings begravning. Förvisso en folkkär diktare.

Hans Örtlunds berättelse illustrerades av paret Viströms vackert tolkade musikaliska bilder t.ex. Dans borti vägen, Elin i hagen, Tre trallande jänter, Bergslagstroll och som avslutning Strövtåg i hembygden. Hans, f.d. kristinehamnare, kunde läsa på värmländska, och berättelsen om Gustaf Frödings liv varvad med de tonsatta dikterna blev en fin och stämningsfull mix som berörde.

 

Tisdag 26/9 2017 Församlingshemmet (Gullevi Sandling) 

Vid Aktiva Seniorers möte i församlingshemmet 26/9 presenterade Magnus Hynell, Uddeholm sin bok Värmland längesen – Jägarstenåldern. Hans intresse för ämnet väcktes när Värmlands museum 2006 inbjöd allmänheten att besöka en stenåldersboplats på Kvarnåsen vid Skymnäsforsen i Klarälven. Boplatsen såg ut som leriga gropar för den oinvigde men arkeologen Hans Olsson berättade med sådan entusiasm om hur det kunde ha sett ut för 7 000 - 10 000 år sedan att Magnus bestämde sig för att lära sig mera om jägarstenåldern. Ursprungligen tänkte han begränsa sig till Klarälvdalen men greps så av ämnet att boken nu täcker boplatser i hela Värmland.

Magnus Hynell har främst använt sig av två källor, nämligen riksantikvarieämbetet, där alla upphittade föremål registreras och där man kan klicka sig fram från län till kommuner, och Sveriges Geologiska Undersökningar för att få fram kartor.

Det finns kvarlämnade artefakter från de mesolitiska boplatserna. Det man har hittat är trindyxor, som ansågs besitta magisk kraft s k anima. Dessa yxor var ofta tillverkade av gråsten medan man använde flinta och kvarts till små föremål som knivar, borrar och andra bruksföremål som t ex kvinnors sybehör.

Bosättningarna från jägarstenåldern fanns på väl utvalda platser ofta nära älvars utlopp. Det var också viktigt att boplatsen var väl skyddad både från vädrets makter och eventuella anfallare. Närheten till jakt och fiske var synnerligen betydelsefull men även möjligheten till kommunikation; något som var mycket viktigt även för flera tusen år sedan. Människorna vandrade eller paddlade mellan olika områden. Hur deras båtar såg ut vet man inte säkert men i Magnus bok finns teckningar på hur de kunde ha sett ut. Fisk fångades med ljuster gjorda av ben och horn. Hur bodde då våra förfäder? Här i Skandinavien bodde man i tältkåtor medan man i södra Europa bodde i grottor.

Stora delar av Värmland låg under vatten vid den här tiden, något som på bokens omslag symboliseras av små vågor. Sjön Skagern fanns t ex inte utan var en del av Storvänern men det fanns två öar Bjursvik och Kåbberud och även här fanns boplatser.

Vissa avsnitt i boken Värmland för längesen – Jägarstenåldern innehåller en del fiktion för att ge en bild av hur livet tedde sig för dessa första värmlänningar. Magnus Hynell erhöll region Värmlands litteraturstipendium 2016 för denna intressanta och välskrivna bok.

 

Tisdag 10/10 2017 Församlingshemmet (Gullevi Sandling) 

Biskop Sören Dalevi gästade Aktiva Seniorer den 10 oktober för att tala under rubriken 'Han hette inte Luther'. Föreläsningen var ett samarrangemang mellan församlingen och Aktiva Seniorer och ingick i Kulturkalaset. Det är nu 500 år sedan Luther (kanske) spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Teserna var skrivna på latin och väckte just då ingen uppmärksamhet, men någon översatte dem till tyska och lät trycka dem. På bara två veckor hade teserna spritts över hela Tyskland och på en månad till hela norra Europa. Luther blev nu den första megakändisen. De 95 teserna handlade om förlåtelse och angrep systemet med avlatsbrev. Man kunde köpa sig fri från skärselden och detta var en stor inkomstkälla för kyrkan.

Före reformationen avbildades ofta Jesus som en domare med svärd i en hand och fridens liljor i den andra. Martin Luther var under en stor del av sitt liv räddare för att möta denne stränge domare än för att möta djävulen. Först i 30-årsåldern kom han till insikt om att Gud ser på människorna med kärlek. Han byter nu namn från Martin Ludher (ludher betyder nämligen skräp) till Martin Luther. 'Th' är den mittersta bokstaven i 'eleutheros' det grekiska ordet för frihet, så från att ha varit 'skräp' blev han nu Martin Luther den frie. Altartavlorna förändrades också och blev fridsammare, personerna på tavlorna tittar på oss, alltså på betraktarna av tavlorna, människorna blir dragna upp ur avgrunden, djävulen är besegrad.

När påven fick kännedom om de 95 teserna satte han en bannbulla på Luther eftersom Luther vägrade ta tillbaka det han hade skrivit. Som en följd av bannbullan gick han hela livet och förväntade sig att bli dödad.

Martin Luther gifte sig 1526 med en förrymd nunna, Katharina von Bora, och de fick 6 barn tillsammans. Luther tog många bilder från familjelivet när han ville kommunicera svåra saker till vanligt folk. Han skrev historiens första barnbibel efter det att han själv blivit far. Han gav ut Lilla katekesen som hade stor betydelse för folkbildningen. Både Lilla katekesen och barnbibeln var illustrerade. Luther översatte Nya testamentet till tyska samt skrev en hel rad psalmer och han använde sig ofta av melodier från krogvisor. Psalmsång var förbjudet inom den katolska kyrkan. Han ivrade mycket för att folk skulle lära sig läsa och själva bilda sig en uppfattning om kyrkans lära.

Tyskland var vid den här tiden indelat i 300 furstendömen och varje furste kunde bestämma om invånarna skulle bli protestanter eller katoliker. Luther hade tur eftersom han stod under beskydd av kurfursten Fredrik den vise.

Sammanfattningsvis kan sägas att bilden av Luther är splittrad. Han sågs som hjälte, rebell och folkbildare, men han var osams med många och mot slutet av sitt liv även antisemit. Luther var också humoristisk, gillade att sjunga och kunde ta sig ett glas, han var som biskopen uttryckte det 'en glad skit'.

Sören Dalevi höll en mycket intressant och medryckande föreläsning inför ett fullsatt församlingshem.

 

 Tisdag 14/11 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade Ragnar Watz. Hans senaste bok handlar om den romerska filosofen Boethius, och Ragnar Watz inledde med att presentera sig som en nörd då det gäller antiken och dess filosofer.

Boethius är inte så välkänd för dagens publik, men hans bok Filosofins tröst var en mycket läst uppbyggelsebok, som översattes av bl.a. Elisabeth I och influerade både Dante och Thomas More. Den svenska översättningen gjorde Bertil Cavallin, lärare vid Lundsbergs skola.

Ragnar Watz har fördjupat sig i Boethius livsöde, och hans roman är en fiktiv skildring, som bygger på de fakta som finns att tillgå om Boethius. Man vet att han levde 480(?)-524, att han var en betydande politiker, översättare och filosof, som stod nära kung Theoderik den store med maktcentrum i Ravenna. Boethius var en ansedd kulturperson, som utsågs både till konsul och minister, men då kungen blev misstänksam och osäker på sin ställning dömdes Boethius till döden. Under fängelsetiden i väntan på sin avrättning skriver Boethius boken Filosofins tröst, omväxlande på prosa och vers. Han behandlar de eviga existensiella frågorna: lyckan, ondskan, den fria viljan, dygden ur ett religiöst perspektiv, dock utan att nämna Jesus. Hans läromästare är Platon och Aristotoles. Avrättningen genom svärdshugg sker 524, men hans tankar och filosofi lever vidare, och boken blev en världskänd klassiker. Mest känd under medeltiden men väl värd att studera även i vår tid.

Ragnar Watz beskriver Boethius som en modig, naken liten människa, som ställer den stora existensiella frågan inför sin avrättning. Vi behöver påminnas om vårt antika, bortglömda arv. Tack Ragnar Watz.

 

 Tisdag 28/11 2017 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva seniorer har haft möte i församlingshemmet, där dagens föredragshållare Lena Hellström, författare till boken "De blå bergen - liv och drömmar i Kilsbergen", hälsades välkommen av ordföranden Lena Bergkvist.

Kilsbergen sträcker sig från Nora i norr till Svartå i söder, och Lena Hellström bor själv i Ramshyttan. När det talades om att försvarsmakten hade planer att bygga ett ännu större skjutfält i Kilsbergen i slutet av 1990-talet, bildades en motståndsgrupp, Kilsbergsfrämjandet, med skriften Motbild till en hotbild. Lena, utbildad etnolog, beslöt sig för att åka runt och intervjua ortsbor, och hennes make Sune följde med som fotograf. Efter ett år hade de 100 intervjuer med ett rikt material om äldre tiders arbete och liv, en dokumentation som visar mångfalden av olika slags människor och liv i Kilsbergen.

Järnhanteringen var från mitten av 1500-talet till slutet av 1800-talet den dominerande näringen i området. Malmen hämtades från 1600-talet i stor utsträckning från Dalkarlsberg, och kända hyttor är Pershyttan, Granbergsdal, Svartå och Sikfors.

Då det svenska järnet tappade i konkurrenskraft växte skogs-, sågverks-, och pappersindustrin. Råvaran skog blev viktigare än järnet. Skogsarbetet, från början helt manuellt, krävde stora mängder arbetskraft, men effektiviserades genom motorsåg och traktor. Skogshuggare är i dag ett yrke som rationaliserats bort.
Andra yrken som försvunnit är skogsbokhållare, skogvaktare, kolare, flottare, smed och körare.

Skjutfältet Villingsberg byggdes under andra världskriget till stor del av flyktingar helt okunniga om skogshuggning. Människorna i Kilsbergen tvingades lämna sina hem och flytta till nya platser, och deras hus brändes. Ännu finns det folk som minns...
Orostecken för framtiden är att Bofors skjutcenter har utvidgat sin säkerhetszon, och att det finns planer på en vindkraftspark i södra Kilsbergen.

Boken "De blå bergen" beskriver både Kilsbergens intressanta historia och dagens kilsbergsbor, som berättar om sina liv och drömmar. Lockande läsning för oss kristinehamnare, som bor "granngårs".