Aktiva Seniorer har bevistat Trettondagskonserten med Wermland Operas orkester i Karlskoga.
  Vid säsongens första möte i församlingshemmet berättade Peter Hertting om svenskt rättsväsende. Efter 40 år som åklagare och domare har han en bred juridisk erfarenhet. Rättsväsendet står ofta i fokus åde i nyheterna, i den omfångsrika deckarlitteraturen och i TV:s alla deckarserier. Vi verkar omgivna av en gigantisk brottslighet. Men de flesta av oss begår ej brott, utsätts inte för brott och bevittnar inte brott.
  Rättsväsendet är organiserat i tre myndigheter, fristående från varandra. Polisen ledd av rikspolischefen med 21 polismyndigheter. Åklagarmyndigheten ledd av riksåklagaren med 36 åklagarkammare. Samt högsta domstolen (HD) med 6 hovrätter och 48 tingsrätter. Åklagaren väcker åtal till en fällande dom "vid misstanke utom rimligt tvivel om brott". I en rättegång skall åklagaren bevisa allt i skuldfrågan. En fällande dom som vunnit laga kraft kan ej överklagas, om inte nya omständigheter framkommer, som kan föranleda resning. För en domare är det alltid viktigt med öppen fokus, då fler än en gärningsmän kan finnas.
  Beträffande det omskrivna Qvickfallet är läget numera att han varken är frikänd eller åtalad. Palmemordet är förmodligen olösligt, eftersom Lisbeth Palme tveklöst utpekade Christer Pettersson, som sedan förklarades oskyldig.
  Ofta tycker allmänheten att rättsväsendet är för slappt. Varje brott har ett straffvärde och speciellt beträffande narkotikabrott är det viktigt med internationellt samarbete och samma regler i olika länder.
  Risken att råka ut för våldsbrott är mindre utomhus en mörk kväll än inomhus i hemmets lugna vrå, eftersom det ofta är relationsbetingat. Ökningen av våldsbrott är liten. Endast 1 % av befolkningen och i huvudsak män begår dessa brott. I Sverige begås ett mord per 100.000 invånare och år.
  Nämndemännens vara eller ickevara har diskuterats på senare tid. De deltar i dömandet med domaren. Det är en urgammal tradition i Sverige, som Peter Hertting tycker vi skall behålla.
  Dagens snabba informationsflöde medför att vi ständigt får höra om olika slags brott runt om i världen. Men det var inte bättre förr, brottsligheten doldes ofta i tystnad.
  En frågestund avslutade det intressanta föredraget.

Tisdag 12 februari 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

   Aktiva Seniorer har firat 25-årsjubileum och haft föreningsstämma i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson kunde välkomna ett stort antal medlemmar.
   Sune Jakobsson valdes att leda förhandlingarna. Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat buss- och båtresor, teater- och operaresor, sång- och musikprogram, studiebesök och föredrag.
   Längsta resan gick till St Petersburg med båt och buss via Helsingfors. En dagsutflykt gjordes till Borgvik med Sliperiet och von Echstedtska gården. Två gånger har färden gått till Filipstad för att se digital sändning av operorna La Traviata och Maskeradbalen från Metropolitan i New York. Till Västanå teaters föreställning Misantropen gick också en bussresa, årligen återkommande, liksom nyårskonserten i Karlskoga. Även NWT:s förnämliga konstsamling gavs det två möjligheter att se.
   Bland de tio föredragen kan nämnas Sune Jakobssons Kvinnor i Frans G.Bengtssons författarskap, Märta Wennerströms 1890-talets konstnärsliv i Paris, Hans Olssons Järsbergrunstenen och trakten samt Tomas Skoglunds Hur man gör regional TV.
   Studiecirklar har bedrivits i musiklyssning, historia och litteratur.
   Medlemsantalet var 322, en ökning med 22. Årsavgiften100 kr. blev oförändrad. Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.
   Styrelsen 2013: ordförande Lars Carlson (omval) v. ordförande Carl Nordgren (nyval) Hans Forsberg, Gun Gunnarsson, Jan-Erik Häggroth, Inger Nilsson, Inger Widström, Olle Wirén (alla omval) Annika Andersson (nyval). Revisor Inger Jonsson-Lampa, Barbro Molander (omval). Valberedning Gerd Landh, Lars Larberg, Barbro Ros (alla omval).
   De avgående styrelsemedlemmarna Sune Jakobsson och Birgitta Olsson avtackades av ordföranden, som även välkomnade de nya styrelsemedlemmarna.
   Med anledning av föreningens 25-årsjubileum hade den tidigare sekreteraren Gerd Landh sammanställt historiska fakta kring vilka Brita Olsson höll ett kort kåseri. Hon framhöll bl.a. att föreningen var pionjär som den första av sitt slag i landet och följdes snart av ett riksförbund med flera lokalföreningar. Aktiva Seniorer har alltid varit ekonomiskt självständig utan bidrag. De omväxlande o gedigna programmen med både föredrag, musik och resor ger föreningen ett gott rykte och lockar ständigt nya medlemmar. De nära 100 närvarande förenade sig i ett fyrfaldigt leve för föreningens ljusa framtid. Ordföranden tackade Gerd och Brita med blommor, och dagen till ära bjöds medlemmarna på kaffe och tårta.

Tisdag 5 mars 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

   Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordförande Lars Carlson välkomnade Torbjörn Sjöqvist, en värmländsk kulturpersonlighet. 2011 fick han Värmlands litteraturstipendium för sin bok Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt. Om Johan Lagerlöf och hans syster Selma.
   Selma hade fyra syskon, två bröder och två systrar, och de finns alla med på ett familjeporträtt, där Selma är 14 år och brodern Johan 18. I Sven Stolpes bok om Selma Lagerlöf beskriver han Johan som efterbliven och oduglig, utan energi och omdöme. Han sägs ha fått hjälp att åka till Amerika, men skrev hem och tiggde pengar och dog slutligen i misär.
  Torbjörn Sjöqvist observerade att Johan höll en skolmössa i handen på familjeporträttet, och vid efterforskningar visade det sig att Johan tagit studenten och studerat både latin och grekiska. På Kungliga biblioteket finns 312 brev, troligen inte studerade av någon tidigare, från Johan till Selma och modern, och de ger en hel del information. Då Selma studerade till lärarinna och hade ont om pengar, fick hon hjälp av Johan, och även en klocka av honom då hon tog sin examen. Av fadern kunde hon inte få något bidrag. Selma kände stor tacksamhetsskuld gentemot Johan under hela sitt liv.
  Johan genomgick en handelsutbildning, blev disponent för en tobaksfabrik i Lidköping och gifte sig med änkan till den förre ägaren, som hade en dotter. Paret fick sonen Per. Då Mårbacka hotades av konkurs skickade Johan pengar dit; 11.000 kronor under tre år, som motsvarar 700.000:- i dagens penningvärde. Mårbacka gick inte i konkurs utan såldes 1890. Då tobaksfabriken hotades med nedläggning, köpte Johan fabriken, men den gick tydligen inte så bra, ty 1890 emigrerade Johan till USA utan sin familj. Ryktet att Selma skulle ha skickat honom vederläggs av att hon då saknade ekonomi att göra så. Men 1895 kunde hon betala biljetterna för Johans familj. Johan slet på verkstadsgolvet för liten lön, men öppnade senare en butik i Seattle. Han dör i cancer, men inte i misär, 1912, och Selma fortsatte att försörja änkan i 14 år. Sonen Per fick en livförsäkring efter sin far, och modern dog 1926. Då Selma dog 1940 var Per arvsberättigad, men man kunde ej hitta honom och vet ej vad som hänt med honom.
  Torbjörn Sjöqvist har i sin bok kunnat vederlägga mycket negativt, som tidigare häftat vid Johans minne och visat på hur nära varandra Selma och Johan var. Johan har satt spår i hennes författarskap, då hon ofta skriver om upprättelse, och det är alltid kvinnor som upprättar svaga män. I sitt nobeltal framhäver hon sin fars betydelse, av andra ansedd som en odugling, och Elisabet Dohna upprättar den svage Gösta Berling. Det ombyggda Mårbacka invigdes 1922 på faderns födelsedag den 17 augusti, även det en form av upprättelse.
  Med dessa tidigare okända uppgifter om Selmas bror Johan får vi en mer komplex bild av Selma Lagerlöf både som författare och person och många vill säkert läsa boken.

 Tisdag 19 mars 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

   Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där läkaren Olle Norrbohm kåserade och visade bilder från sitt arbete som företagsläkare i UD:s och Sidas tjänst.
   Efter en inledning som barnläkare kom han att arbeta utomlands för Skånska cementgjuteriet och Vattenfall vid olika kraftverkisbyggen bl.a. i Peru och Kenya. Därefter blev det 18 år för SIDA och UD, då han besökte 60 olika länder. Norrbohms uppgift var att bedöma hälsorisken och studera sjukvården, men han kollade även andra viktiga faktorer t.ex. skolor och kulturliv samt kvinnornas situation. Både SIDA och UD har många utlandsplacerade anställda, och de önskar givetvis viktig information inför avfärden.
   Den största hälsorisken är alltid trafiken. Sjukvårdsstandarden är ytterst varierande, något man kunde se på de diabilder som visades. Från hög nivå i t.ex. Johannesburg och Kampala med universitetssjukhus till låg nivå med smuts och korrupta läkare i Lagos. En fördel är att praktiskt taget hela världen är poliovaccinerad. Skulle man behöva sjuktransport tar det minst 20 timmar att ordna.
   Numera är Olle Norrbohm läkare hos Ericsson AB. Företaget har 1300 personer utsända utomlands, som behöver råd och information både före och efter sin utlandsvistelse. Ett intressant föredrag om ett ovanligt yrke.

Tisdag 16 april 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

  Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordförande Lars Carlson välkomnade sin dotter Anna, som höll ett föredrag Art for Art´s sake. Anna är Master of Fine Art, utbildad vid Finlands konstakademi och Valand, lärare vid Göteborgs konstskola, samt själv utövande konstnär.
  Att vara konstnär är fantastiskt, menar Anna. Att skapa konst handlar om människor och relationer, att gestalta känslor, att vidga språkbegreppet bortom orden, en form av poesi, som kan ta sig många olika uttryck.
  Före franska revolutionen var konsten underordnad makten, men blev därefter mera självständig och påverkades givetvis även av de båda världskrigen. På 60- och 70-talet kom influenser bl.a. från medborgar- och kvinnorörelsen.
  Dagens konst är en stor mix av olika tekniker: måleri, foto, film, musik. Man lånar från design och mode, och de vanliga materialen kan ersättas av vardagsföremål. Konsten är mera frigjord, och tar tag i saker som vi inte vill se: det svåra, det fula. Den är provocerande och mera personlig. Vad är det att vara människa? Vilket samhälle lever vi i? Idag är konstens uppgift att väcka debatt och ifrågasätta.
  Men konsten är även viktig för att påvisa den kraft och styrka, som bor i människan, det hopp om förändring som alltid finns i en mörk värld.
  Man talar ofta om att det funnits så få kvinnliga konstnärer. Men orsaken är att de inte kallade sig konstnärer utan hantverkare. De unga kvinnliga konstnärerna idag förmedlar en stor ilska blandad med humor, som ofta uttrycks i form av seriealbum.
  Anna Carlson ackompanjerade sitt fina föredrag med talande bilder och förmedlade sitt budskap: att uttrycka sig som konstnär kan man göra på många olika sätt. Den tiden är förbi, då konst var lika med en vacker tavla på väggen.

Tisdag 7/5 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

   Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson välkomnade Sten Wahlström, en man med många specialiteter bl.a. flyghistorik, bullerstörningar och pausfåglar i radion.
   Han förmedlade axplock och nedslag jämte bilder ur svensk och utländsk flyghistoria och har besökt många flygmuséer i Europa. Bl.a. Otto Lilienthals i Anklam, en av pionjärerna på 1800-talet, som genom att studera fåglarnas vingar konstruerade de första glidflygen.
   Den första svenska militärflygningen ägde rum tredje februari 1912 på Stora Värtans is. Planet var en Blériot XI bis, piloten hette löjtnant Olof Dahlbeck, och händelsen finns förevigad på ett legendariskt foto.
   De första flygplanen användes huvudsakligen för spaning och posttransport, och Axvalla hed var det svenska militärflygets vagga. I flygets barndom uppmärksammades olika penningprisbelönade flygprestationer t.ex. Blériots premiärflygning 25 juli 1909 över Engelska kanalen på 36 minuter. Den mest omtalade prestationen gjordes av Charles Lindbergh, som 21 maj 1927 flög sträckan New York-Paris på 33.5 timmar. Han blev världsberömd och nationalhjälte.
   Svensken Albin Ahrenberg blev också en kändis genom att flyga runt i Sverige och erbjuda folk en flygtur. Han ville popularisera flyget: att det skulle bli ekonomiskt att frakta folk och gods. Han undsatte även en engelsk expedition på Grönland. Hans självbiografi "Ett flygarliv" rekommenderas.
   Under första världskriget utvecklades flyget raskt både vad gällde planens prestanda och själva flygtekniken. För den intresserade finns att läsa: "Flyget i Sverige" (även på nätet) och Flygvapenmuséets årsbok.

Tisdag 17 september 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

 Aktiva Seniorer har samlats till första höstmötet i församlingshemmet. Ordföranden Lars Carlson välkomnade vår nye landshövding Kenneth Johansson, som höll ett anförande om sin syn på Värmland idag och i framtiden.

Som inledning berättade han om sitt ursprung i Folkärna i södra Dalarna, en äkta rumpmas uppväxt i ganska knappa förhållanden. Hustrun Viola bor kvar i Falun, där hon har eget företag. Då han 2012 som riksdagsledamot blev erbjuden posten som landshövding i Värmland var de båda tveksamma till att börja med, men 1 oktober 2012 välkomnades Kenneth Johansson på länstyrelsens kansli med körsång av värmlandsvisan. Då kände han omedelbart värmen, och att här fanns raka människor, som talade med och inte om varandra.

Vilka mål och visioner har då den nye landshövdingen? Huvudmålet är en hållbar utveckling i hela Värmland, både land och stad. En ekonomi som fungerar med folk i arbete och företagande som ger jobb. Miljön är oerhört viktig, vi får inte överträda naturens lagar. Dessutom använder han ordet innanförskap: hur viktigt det är att människor blir sedda, inte lämnas utanför. Något som han illustrerade genom att gå runt och handhälsa på den talrika publiken innan föredraget.

Kenneth Johansson talade om Vänerns betydelse för transport och turism och EUprojektet, vars syfte är att hålla stränderna öppna. Då det gäller kulturen står Värmland starkt och skall så göra även i fortsättningen.

Jordbruket och den lokala matproduktionen får ökat intresse bl.a. med en matmässa i Karlstad kommande helg. Där skall landshövdingen agera auktionist , och pengarna därifrån går till Barnens köksträdgård i Mariebergskogen. Miljöfostran underifrån!

Våra kommunikationer och närheten till Norge är en stor potential med norgehandel och utbyte över gränsen. Kenneth Johansson önskar ett öppet Värmland, där vi skall ta emot fler flyktingar och invandrare i lagom takt. Många mötesplatser behövs och information är viktigt. Ett pågående projekt är "Flykting söker bonde". Alla människors lika värde måste alltid betonas.

Öppenhet och tillgänglighet vill Kenneth Johansson skall prägla både länstyrelsen och residenset med många besökare. Han vill själv vara en öppen person i sina möten med värmlänningarna. Det är i samtal och diskussioner som nya idéer och förslag uppkommer och utvecklingen befrämjas.

Tisdag 1 oktober 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

Aktiva Seniorer har träffats i församlingshemmet för att höra Björn Forsberg, ekonomidirektör vid Löfbergs lila, berätta om kaffe "Från planta till kopp". Kaffet är ju vår nationaldryck, som vi tar för given. Men det händer mycket med kaffebäret, innan vi inhandlar det i paketerad form.

En herde i Etiopien på 500-talet sägs ha upptäckt kaffet, då han märkte att getterna blev pigga efter att ha ätit på kaffebusken. På 1200-talet började man rosta kaffet, och det första kaffehuset uppstod 1475 i Turkiet. Till Europa kom drycken 1600 och till Sverige 1685. Kaffeplantan spreds till Java och Brasilien. Det blir populärt i de bredare folklagren under 1800-talet, blir vår nationaldryck i början av 1900-talet, för att under 2000-talet förädlas till espresso, latte, cappuccino m.m.

Det är länderna runt ekvatorn, som producerar kaffe, främst Brasilien, Vietnamn och Indonesien. Börn Forsberg deltog i våras i en kafferesa till Brasilien och besökte där små och stora kaffeplantager. Det tar tre år, innan kaffebusken kan skördas, och själva bönan är kärnan i en frukt, som plockas för hand på de mindre plantagerna. Maskinell skörd förekommer och ersätter 100 arbetare på de stora plantagerna.

Efter skörden återstår mycket arbete. Bären grovrensas i stora vattenbad, skalet o fruktköttet tas bort. Därefter jäsning, torkning och tröskning, innan sortering sker i olika kvalitéer. Att utesluta tvättning ger en sämre kvalitet.

Kaffet lastas i säckar eller containrar och fraktas med båt under tre till fyra veckor. Råkaffepriset sätts på börsen i New York och kulminerade 2011, men är nu detsamma som 2007. I många länder är priset lägre än produktionskostnaden. Fairtrade innebär att odlarna garanteras minimipris + premie.

Löfbergs lila producerar 100-110 ton kaffe dagligen. Man blandar, rostar, maler och paketerar. 4-5 personer provsmakar och produktutvecklar.

Ämnet berör, det märktes vid den livliga frågestunden efter föredraget. Publiken fick även ett varuprov med sig hem.

Tisdag 15/10 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson välkomnade en rekordstor publik samt dagens huvudperson Per Inge Fridlund, initiativtagare till Rackstamuseet i Arvika.

Han kåserade om Rackenkonstnärerna, som han sedan länge engagerat sig i och även skrivit boken Tjusning om. Vid sjön Racken hade många konstnärer sin bas under första halvan av 1900-talet, och den mest kände är Christian Eriksson. Inte så berömd som Carl Milles, men en oerhört skicklig, mångsidig och produktiv konstnär. Hans skulpturer finns överallt i Stockholm t.ex. St Göran och draken vid Stadshuset, Bågspännaren på Kornhamnstorg, relieferna på Dramaten. Den relief som pryder entrén till f.d. Sundsvallsbanken visar ett naket par och blev beryktad, då det framkom att ärkebiskop Nathan Söderblom varit modell för mannen. "Ärkebiskopen ligger naken på Fredsgatan". Christian Eriksson ville dock inte ha någon uppståndelse kring sin person och var nästan aldrig närvarande vid avtäckningen av sina skulpturer, som finns representerade överallt i Sverige: Kiruna, Uppsala, Karlstad m.fl. platser.

Fadern var snickare, och som ung begav Christian sig ut i Europa för att lära sig snickaryrket och hamnade i Paris. Där blev han medhjälpare åt skulptören Per Hasselberg, som rådde honom att utbilda sig till skulptör. Och hans talang var så stor, att han vann parissalongens guldmedalj med bronsvasen Tjusningen. Kärleken fann han också i Paris i Jeanne Tramcourt, 18 år. De gifte sig, flyttade in i egenritat hus, Oppstuhage i Taserud, och fick fem barn. Snart blev det flytt till Stockholm p.g.a. Christians alla uppdrag. Efter 17 år skildes dock makarna. Christian dog 1935 och Jeanne 1952 i en bilolycka.

Gustaf Fjaestad och hans hustru Maja, båda konstnärer, fick som nygifta hyra Oppstuhage av Christian Eriksson. Maja hade lärt känna honom, då hon suttit modell för skulpturen Jenny Lind. Paret byggde senare ett eget hus, Kampudden, vid sjön Racken. Som målare blev Gustaf kallad "rimfrostens mästare", men han gjorde även möbler s.k. stabbstolar och en jättestor soffa inköpta av konstmecenaten Ernest Thiel. Maja Fjaestad arbetade både med målning och textil. Hon startade kurser i vävning, komponerade gobelänger och mattor, och i det arbetet deltog även Gustafs systrar Amelie och Anna. Hon gjorde också trä- och linoleumsnitt och har haft stor betygelse för värmländsk hemslöjd.

Den nygifte, blyge Björn Ahlgrensson lockades till Racken av vännen Gustaf Fjaestad 1901. Opraktisk och sensibel som person har han målat stämningsfulla landskapsbilder och innerliga porträtt av hustrun. Han dog i spanska sjukan bara 46 år gammal.

Björn Ahlgrensson brevväxlade med sin svåger Fritz Lindström och skickade t.o.m. en skiss, som visade en tänkbar bostad vid Racken. 1903 flyttade familjen Lindström dit och trivdes väl de första åren med de andra konstnärsvännerna. Men ekonomiska bekymmer tyngde och ännu mera hustruns död 1909. Mest känd är Lindström för sina porträtt och landskapsmålningar. Han överlevde vännerna och dog 1962.

Detta referat kan inte göra rättvisa åt den värmländska charm som Per Inge Fridlund förmedlar i sitt berättande. En bild har alltid en historia, och hans personliga kommentarer och dråpliga anekdoter varvade med konstnärliga fakta tog åhörarna med storm och väckte nyfikenhet. För mera information läs: Fridlund: Tjusning och Sjöberg: Konstnärskolonin vid Racken.

Tisdag 29/10 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson välkomnade tre representanter för Nolby Teater: Lena och Olle Söderberg och gitarristen Gunnar Hjort. Tillsammans presenterade de en tolkning av boken Måsen, som skrevs av den tidigare stridspiloten Richard Bach och utkom 1970. En poetisk berättelse om att hitta förmågan inom sig själv bortom alla gränser. I Jonathan Livingston Seagulls gestalt får vi följa utvecklingen från att vara en i flocken till att hitta sina egna vägar. Om att spränga sina gränser och klara det till synes omöjliga. Boken blev en kultbok på 70-talet och gavs ut på en mängd språk.

Ett urval av texten lästes av Lena och Olle Söderberg till känsligt gitarrackompanjemang av Gunnar Hjort under tiden som akvareller av Dan Lekberg visades som videoprojektion. En samverkan i ord, musik och bild, som resulterade i ett ovanligt och väl framfört program. Det väckte eftertanke och även insikt om människans villkor.

Tisdag 12/11 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, och denna gång kunde ordföranden Lars Carlson välkomna Bernt Magnusson, ordförande i Kristinehamns fotoklubb. Sommaren 2012 gjorde Bernt med hustrun Ros-Marie en cykeltur längs hela Donau, som blev 280 mil och 5 veckor lång. Floden rinner upp norr om Schweiz, passerar många länder och huvudstäder i Central- och Östeuropa, för att till slut mynna i Svarta Havet. Paret Magnusson cyklade cirka åtta mil om dagen och campade mestadels. Tur med vädret hade de och behövde bara ta in på hotell fyra gånger. Bernts vackra resebilder visade både det spektakulära landskapet, byggnaderna och de vänliga människorna de mötte. Gillar man att cykla och vill slippa backar rekommenderas att cykla längs en flod. Dessutom blir det en relativt billig semester, där man får många kulturupplevelser och fina möten med folk längs vägen. 

I somras ville paret Magnusson knyta ihop Atlanten med Svarta Havet och gjorde ytterligare en cykeltur. Denna gång mellan Nantes i Frankrike och Linz, en något kortare tur på 230 mil. Onekligen ett sätt att semestra som gynnar både miljön och konditionen!

Tisdag 10/12 2013 Församlingshemmet (Brita Olsson)

Aktiva Seniorer har haft säsongens sista möte i församlingshemmet denna gång med musik på programmet. Klassisk jazz på klarinett var rubriken på det föredrag, som Gunnar Watz framförde med musikillustrationer. Ordet jazz är kanske det mest internationella ord som finns, men man vet inte dess ursprung. Det bara dök upp i Chicago på 20-talet. Till klassisk jazz räknas New Orleansjazz, dixieland och swing.

En inspelning från 1921 av den kända St Louis blues representerar just New Orleansjazzen. Låten består faktiskt av tre olika blues, och inspelningstekniken var komplicerad med en stor tratt, som musikerna fick hålla olika avstånd till med sångaren främst och blåsarna längst bak.

Benny Goodman blev tidigt faderlös och tvingades därför försörja sig som klarinettist. The king of swing med sin berömda kvartett fick vi lyssna till i den sprudlande Whispering från 1936. Teddy Wilson, Gene Krupa och Lionel Hampton var övriga tre berömdheter i orkestern.

Samtidig med Goodman var Artie Shaw, som föredrog jätteorkestrar och spelade solot i den sensuella Begin the beguine från 1938.

Under 30-talet var jazzen en omstridd musikform, som ansågs ha dåligt inflytande, ibland jämförd med narkotika. Då Louis Armstrong turnerade i Sverige 1935, fick han otroligt rasistiska recensioner, som Gunnar Watz citerade ur de stora dagstidningarna.

En revival skedde i mitten av 40-talet tack vare klarinettisten George Lewis, som spelade religiös musik i jazztolkning. Givetvis omstritt även det. Sammy Rimingtons tolkning av begravningspsalmen When the saints var ett utsökt exempel på detta, med spontana applåder, liksom Marty Sunshines framförande av Just a closer walk.

Skickliga klarinettister finns även på närmare håll t.ex. norrmannen Georg Mikael Weiss i Magnolia jazzband, som även spelat i Kristinehamn. Som passande avslutning fick vi lyssna till We´ll meet again med Bob Wilbur, Arne Domnerus och Ove Lindh.

Som ordföranden Lars Carlson påpekade i sitt tack: en musikalisk högtidsstund, som väckte många minnesbilder från vår dansanta ungdom.