Referat från möten

Här hittar du årets mötesreferat. För att se en lista på tidigare referat från 2012 framåt klicka här.

För referat våren 2012 (inkl dec -11) klickar du här.
För referat hösten 2012 klickar du här.
För referat från 2013 klickar du här.
För referat från 2014 klickar du här.
För referat från 2015 klickar du här.
För referat från 2016 klickar du här.
För referat från 2017 klickar du här.
För referat från 2018 klickar du här.
 

 Tisdag 15/1 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Mats Backlund

Aktiva Seniorer har traditionsenligt bevistat trettondagskonserten i Karlskoga, där Wermland Operas orkester med dirigenten Minna Pensola spelade. Med temat Vinteryra framfördes verk av Strauss, Söderlundh, Ligeti, Prokofjev och Bach.

Årets första möte i Broängskyrkan gick också i musikens tecken, och publikintresset var så stort att vi fick flytta upp till själva kyrksalen för att lyssna på körledaren och musikpedagogen Mats Backlund, tidigare kristinehamnare, nu karlstadbo och lärare på Musikhögskolan Ingesund.
I Kristinehamn ledare av BAST-kören och även körer i Visnums-Kil och Björneborg. Han underhöll, spelade och sjöng i ett program kallat Från visa till musikal, som inleddes med bl.a. Taubes Så skimrande var aldrig havet. Frödings Strövtåg i hembygden och Gärdestads Himlen är oskyldigt blå är också välkända och omtyckta sånger. Exempel på något allvarligare stycken var Utan dina andetag, Min far och Håll mitt hjärta. Den pampiga Fångarnas kör ur Verdis opera Nabudkadnessar och Anthem ur musikalen Chess blev en imponerande avslutning på denna uppskattade musikresa.

Med sin långa erfarenhet som körledare framhöll Mats Backlund musikens viktiga roll för människans självförtroende och förmåga att växa. Att säga Du kan inte sjunga kan vara förödande och mycket negativt för hela personligheten. Genom glädjen och gemenskapen i körsången växer vi faktiskt som människor, det har många upplevt.

 

Tisdag 12/2 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Bengt-Ingvars "mä" Anders

Aktiva Seniorer har haft föreningsstämma i Broängskyrkan, där ordföranden Lena Bergkvist hälsade välkommen. Leif Jonsson valdes att leda förhandlingarna.

Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat bussresor, musikprogram och föredrag. Längsta resan gick till Danmark, men man har även rest i Sverige: till Heidenstams Övralid och Godegård, till Lunedets julbord. Tvådagarsresor gick till Mamma Mia, till Lars Lerins utställning, till musikalen Så som i Himmelen, alla tre med anslutande båtfärd med M/S Cinderella. Musikresorna gick till Trettondagskonsert i Karlskoga, operan Aida på bio i Skoghall och Wermland Opera Something Rotten.

Bland de sju föredragen kan nämnas: Lasse Anrells Mitt Värmland, Anna Skoglunds Kvinnorna kring Racken, Marie Rådbos Rapport från rymden och Daniel Scherp och Kalle Kärrmans Kolarhistorier.

Studiecirklar har bedrivits i historia, llitteratur och musik.
Medlemsantalet var 451.
Årsavgiften 120:- förblev oförändrad. Men entréavgiften 35:- kan höjas vid speciellt efterfrågade program.
Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.
Föreningen har egen hemsida med adressen: www.aktivaseniorerkristinehamn.n.nu

Styrelsen 2019:Ordförande Lena Bergkvist, v. ordförande Julika Försth, kassör Hans Forsberg, Annika Andersson, Annika Hultgren, P-O Olsson, Gullevi Sandling (alla omval) Björn Henningsson (nyval).
Revisor: Inger Jonsson-Lampa, suppleant Ingrid Gustafson (båda omval).
Valberedning: Britta Wedberg (omval), Leif Jonsson, Conny Cronqvist (båda nyval).

Leif Jonsson tackade styrelsen för deras framgångsrika arbete med lockande och varierande program. Lena Bergkvist tackade Leif Jonsson, Gullevi Sandling och Inger Jonsson-Lampa. Hon skickade även ett tack till Jan Franklin, som fllyttat till Kalmar, och välkomnade nya styrelsemedlemmen Björn Henningsson.

Därefter bjöds på underhållning av Värmlandstrion Bengt-Ingvars "mä" Anders betitlat Glädje i Tal och Ton. Bengt Alsterlind sjöng till gitarr, ackompanjerad av Ingvar Karlsson på dragspel och Anders Kyrkander på klaviatur. De inledde med sin signatur Sommar och sol och fortsatte med flera kända melodier bl.a. Violen från Flen, Där gingo tre jäntor och Änglahund. När det våras iblland bergen visade sig kunna sjungas till minst fyra andra populära melodier. Roliga historier inflikades också och bidrog till den goda stämningen, som inte blev sämre av att föreningen bjöd på kaffe med semla nere i Storstugan.

 

 Tisdag 12/3 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Lars Nordström

  Aktiva Seniorer har haft möte i Broängskyrkan med föredrag av Lars Nordström, litteraturvetare och författare. Han emigrerade till Portland i Oregon 1986, blev intresserad av svenskarnas historia där, och skrev tre böcker på engelska om svenska livsöden. Skogshuggarna i Fjärran västern är den första boken på svenska. 2015, efter 34 år i Oregon, återvände Lars till Sverige och bor nu i Bograngen i norra Värmland. Hans röda hatt var den hatt skogsarbetyarna bar för att synas i skogen.
1880-1930 var guldåldern för skogsbruket i Oregon, då man avverkade skogsbältet på ömse sidor om Columbiafloden med gynnsamt skogsklimat, mycket regn, sällan snö och aldrig tjäle. Här fanns en urskog med Douglasgran, sitkagran och jättetujor, som kunde vara 1000 år med en diameter på två meter och mera.
Många skandinaver jobbade här och hade gott rykte. De var starka och arbetssamma, men yrket var farligt och krävde många liv. Överlevnadstiden var cirka sju år. Den goda lönen betalades ut i guld och lockade givetvis.
Jätteträden krävde en speciell teknik att hugga, fälla och transportera. Stammarna kapades till stocklängder, som med hjälp av oxar drogs ur skogen. Ett oxspann av tio oxar kunde dra två stockar, men ångmaskinen 1882 medförde en stor förändring: den s.k. steam donkey med stålvajrar, som gjorde oxarna överflödiga.
Norrmannen Simon Benson uppfann nästa förbättring: den tillfälliga järnvägen, som flyttades alltefter behoven i skogen. Då blev hälften av skogsarbetarna rallare tills timmerbilarna kom.
Skogshuggarna bodde i läger, som följde avverkningen. Förhållandena var spartanska, men där fanns sovbarack, ett kök, en matsal och en verkstad. Maten och kocken var viktig, och det sägs att den genomsnittlige skogshuggaren förbrukade 8000 kcal per dag. Länge var det mest ungkarlar bland arbetarna, men skogsbolagen märkte att närvaron av kvinnor och barn gjorde lägren mer civiliserade. Därför började man erbjuda familjestugor, och fler kvinnor flyttade in i lägren.
Många foton finns bevarade från skogshuggarläger, ny teknik och järnvägar. Vi fick även se två kortfilmer, en om en topphuggares riskfyllda arbete, den andra om hur två huggare samarbetar med yxa och såg.
Svensk utvandrarhistoria känner vi mest till genom Vilhelm Mobergs romanserie om Kristina och Karl-Oskar. Att få höra om de svenska skogshuggarna och deras hårda liv i Far west var för de flesta något nytt och mycket intressant.

 

 Tisdag 9/4 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Mats Grimfoot

 Aktiva Seniorer har gjort en dagsutflykt till Lerbäcks teater söder om Örebro. I en gammal byggnad på landet presenteras där ett ovanligt koncept: en teaterföreställning varvas med en utsökt trerätters middag, som serveras mellan akterna. Denna gång en nyskriven fars Dömd på forehand, där förvecklingaarna och missförstånden lockade till många skratt i den fullsatta lokalen.

Vid det senaste månadsmötet i Broängskyrkan berättade Mats Grimfoot om Grönland. Han presenterade sig själv inte bara som fotograf utan även som biolog, etnolog och resenär och ackomanjerade sin berättelse med utsökta bilder. Att bo och leva på Grönland innebär ett liv på marginalen, då landet är täckt av is till 80%, och endast den smala kustremsan är isfri och beboelig. De flesta av de 50.000 invånarna bor i väster. Grönland hör till Danmark men har eget politiskt styre, och både danska och grönländska är officiella språk. Grönländskan karaktäriseras av mycket långa ord, eftersom man, genom att lägga till ändelser till stamordet, kan i ett ord uttrycka vad som i svenskan fordrar en hel mening.
Mats Grimfoot landade på Kangerlussuaq flygplats och utgick därifrån i sina resor på Grönland. Bara två mil därifrån ligger den tre kilometer tjocka iskanten med en stor morän, en grusvall som följer med smältvattnet. Polarräv och polarharen med sina stora tassar fångades på bild liksom blåklockor och praktmjölke (nationalblomman). Berggrunden är aldrig täckt av lav utan helt bar och avskavd av isen.

För att ta sig fram på Grönland krävs flyg, helikopter eller båt, då vägarna bara är lokala. Med båt gick färden norrut tll Ilulissat med 5000 invånare. Isfjorden där (klassad som världsarv) vars ömtåliga natur kräver att man vandrar på utlagd träspång. Endast en sjundedel av isen ligger över vattnet, och man varnas för att gå på stranden på grund av kalvande isberg, som kan orsaka tsunamivågor. Fjorden är alltid grundare vid mynningen, vilket orsakar stopp för isbergen, och när de väl lossnar, bildas enorma svallvågor. Man har även säkerhetsföreskrifter för båtarna, som inte får gå för nära isen.

Fisket är huvudnäringen, och i Ilulissats hamn ligger båtarna så packade, att man frågar sig, hur någon tar sig ut. Den ganska färgfattiga naturen bryts av många färgglada hus, en del kvar efter den tid då Grönland var amerikansk flygbas. Avslutningsvis såg vi bilder från en kyrkogård. Permafrosten gör det omöjligt att gräva ner de döda, utan man täcker dem med stenar och den jord man kan skrapa fram, så att det bildas en kulle omgiven av ett vitt staket.

Grönland har inte många besökt, men denna eftermiddag fick vi lära oss något om landet och framför allt uppleva dess imponerande natur med mäktiga isberg och glaciärer.

 

Tisdag 7/5 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Hans-Olog Boström

Aktiva Seniorer har haft möte i Broängskyrkan, där vice ordföranden Julika Försth välkomnade Hans-Olof Boström, professor em. i konstvetenskap och 2018 års värmlandsförfattare. Han har arbetat på Nationalmuseum och skrivit flera böcker om konstnären Carl Larsson.

Carl Larsson är känd och omtyckt för sina idylliska bilder av familjen och hemmet i Sundborn, som fortfarande är i stort sett intakt. Från början var hans dröm att bli monumentalmålare, och 1888-89 fick han de första uppdragen i Furstenbergska huset i Göteborg, där han målade triptyker, som skildrade renässansens, rokokons och nutidens konst. Genom hustrun Karin Bergö fick han även utföra väggmålningar, som skildrar svärfaderns liv och leverne i Bergöska huset i Hallsberg, som man fortfarande kan besöka.
i Elementarläroverket för flickor i Göteborg illustrerade Carl Larsson hela trappuppgången i fyra våningar med bilder ur den svenska kvinnans historia. Nationallmuseums nedre trapphall är dekorerad med sex stora frescomålningar med motiv ur den svenska konstens historia. 1908 målade han Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 i övre trapphallen.

Även Dramaten, Operan och Sundborns kyrka har stora vägg- och takmålningar av Carl Larsson. Han fick även uppdraget att pryda andra väggen i övre trapphallen på Nationalmuseum och gjorde flera skisser 1914-15, som ej godkändes.
Midvinterblot har ett fornnordiskt motiv och beskriver Gamla Uppsala tempel och offerriten, där Snorre Sturlasson i Heimskringla berättar om kung Domaldes, som låter sig offras efter flera års missväxt. Museichefen Richard Bergh, gammal vän till konstnären, ogillade tavlan, och stor debatt utbröt. Man anmärkte bl.a. på det grymma motivet och på att flera föremål inte stämde med tiden. 1916 invigdes Liljewalchs konsthall, och verket Midvinterblot, som var klart till två tredjedelar, fick stor uppmärksamhet. Den övre delen fullbordades först efter Carl Larssons död 1919 av målaren Gustaf Magnusson. Tavlans mått är 6.5 x 13.5 m.

Målningen köptes av en japansk miljardär 1987 för 10 miljoner och lånades ut till Nationalmuseum. Genom gåvor och donationer kunde verket återköpas för 15 miljoner 1997 och hänger sedan dess på museet. Föga anade Carl Larsson att hans målning skulle väcka så mycken debatt och orsaka honom så mycken besvikelse.

 

Tisdag 27/8 2019 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Björn Sandborgh


Aktiva Seniorer har samlats till höstens första möte i församlingshemmets nybyggda stora sal. Ordföranden Lena Bergkvist välkomnade en talrik skara, som kommit för att lyssna till Björn Sandborgh, välkänd kulturarbetare och vissångare. Rubriken på hans program var Värmland i visa och berättelse.

Han inledde med de välkomnande orden: Friska, fräscha pensionärer är min bästa publik och berättade att han växte upp i Östmark, i kanten på finnskogen. Skolan ägnade han inte så stor uppmärksamhet, mer åt musiken, men då han började studera i Uppsala 1968 vaknade intresset för värmländsk poesi, bl.a. Axel Fritiofssons humoristiska dikter, av vilka vi fick höra Vrangt folk.

På 1650-talet bosatte sig de första skogsfinnarna i norra Värmland, och deras kulturarv är vi ensamma om. Numera är man stolt över att hitta en skogsfinne i sin släktforskning, men så var det inte för 60 år sedan. Visan om pojken i finnskogen illustrerade denna epok i Värmlands historia.

Nordvärmland representeras av många kända poeter: Oscar Stjerne, Torleif Styffe, Gunnar Ehne "Millmarkern", Bengt Berg m.fl. Styffes dikt Att du andas jämt breve är en av Sandborghs mest omtyckta tonsättningar. Gunnar Ehne var vår mest uppskattade dialektförfattare på 90-talet, och Björns tonsättning av Värmlann ä ett lannskap kändes genuin. Oscar Stjerne från Torsby influerades mycket av Fröding i sina romantiska dikter och är ihågkommen i Kristinehamn genom ett gatunamn.

Slutligen giganten Fröding kommer man inte förbi. Han är vår nationalskald, som alla känner till och har ett förhållande till. Sin längsta bosättning, 10 år, hade han under uppväxten här i vår stad. Hans välkända Dans borti vägen avslutade programmet plus extranumret Sätt dej här e lita stunn av Bengt Berg.

Björn Sandborgh har samlat historier under 40 år och inflikade mången härlig anekdot mellan visorna och det övriga berättandet. Med sin värmländska charm och vackra sångröst fångade han verkligen publiken denna vackra eftermiddag.

 

Tisdag 10/9 2019 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Tomas Carlsén


Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet för att lyssna till brandingenjör Tomas Carlsén. Han har arbetat med förebyggande verksamhet i 19 år och informerade om olycksrisker i vardagen.

Bergslagens räddningstjänst omfattar sex kommuner har 1500 uppdrag om året och har aldrig mindre än fem personer på varje station.
En "vanlig" vecka i Sverige uppstår 488 bränder. Då det gäller antalet omkomna är statistiken: två i bränder, två i drunkning, fem i trafiken, 10 i förgiftning (missbruk ingår), 32 i fallolyckor. 2950 personer läggs in på sjukhus efter olyckshändelser, och 28000 skadas så illa, att de måste söka vård. l.5 miljoner per år skadas eller dör på grund av olyckor. Riskerna är många och varierande med åldern t.ex. dörrar, trappor, stegar, lösa mattor och sladdar, dålig sikt i korsningar.
Beträffande bränder fick vi se en film hur en liten brand i en soffkudde inom tre minuter har slukat allt brännbart i rummet. För att en brand skall uppstå krävs syre, värme och bränsle. Det gäller att hålla koll på saker som alstrar värme: ljus, elektriksa apparater.
Vanligaste brandorsakerna är slarv (oftast i kök), tekniska fel (jordfelsbrytare hindrar), men en brand kan också vara anlagd. Nuförtiden är TVbränder ovanliga, och det är inte farligt att ladda mobilen nattetid.
Brandrisken elimineras genom s.k. brandceller, som gör att branden inte sprider sig i hus. Man rekommenderas att stanna i sin lägenhet och inte ge sig ut i trappuppgången, som kan vara rökfylld.Brandvarnare är viktiga, helst en per rum, inte i kök eller badrum. Man bör kontrollera dem regelbundet och byta efter 10 år. Handsläckare finns i tre olika typer; pulver, koldioxid och skum. Pulversläckare rekommenderas och är inte så dyra.
Som avslutning uppmande Tomas Carlsén oss att inte vara som Alfons Åberg "Jag ska bara..." Att inte skjuta upp utan att tänka efter före och skaffa brandvarnare och släckare, laga den trasiga ledstången, förse mattorna med halkskydd. Han informerade även om den nya appen 112, som bl.a. visar var man befinner sig, då man ringer, vilket underlättar för räddningstjänsten. Ett tankeväckande och informativt föredrag.

Tisdag 8/10 2019 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Bernt Magnusson


Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade fotografen och cykelentusiasten Bernt Magnusson. Med hustrun Rosmarie har han cykelsemestrat flera gånger i Europa, och sommaren 2019 valde de en rutt längs floder och kanaler med start i Nice, dit de tog flyget. På Arlanda blev det dock strul med cykeltransporten. Följaktligen blev de tvungna att inhandla nya cyklar i Nice för 14.000:-!
Färden gick västerut via Entrevaux längs floden Durance och Route Napoleon, det populära namnet på Route Nationale 85, upp till Grenoble. Mat och dryck är en extremt viktig del av cyklingen, och i Frankrike finns det alltid öppna boulangerier och caféer. Varje dag avverkades cirka sju mil med avbrott för tvåmilsfika. Det blev camping 37 nätter och 2500 bilder under resan. Färden längs Rhone, förbi Lyon var svettig med sönderbrända händer, och magsjuka och en punktering avbröt cyklandet tre dagar. Nordost går trampet längs floden Doubs, Nancy och Metz passeras, och floden Mosel leder in i Tyskland med Trier, Tysklands äldsta stad, Koblenz och Köln. Paret tar en sväng in i Holland med dess utmärkta cykelkarttavlor, men även i Tyskland är skyltningen föredömlig. Man hittar tack vare GPS, och cykelvägarna är över lag mycket bra oavsett underlaget. I Danmark blir det jobbigt med busregn innan Helsingborg och hemmet nås efter 263 mil och 35 cykeldagar.
I ord och bild fick vi följa med på en annorlunda semester. Säkert ganska fysiskt ansträngande, men givande genom närheten till både naturen och människorna. Dessutom miljövänlig.

 

Tisdag 12/11 2019 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Gunilla Svensson

 

Aktiva Seniorer har bevistat Wermlandsoperans föreställning Alberg Herring, Benjamin Brittens komiska opera från 1947. Här har man flyttat berättelsen både i tid och rum, så att den utspelas kring valet av Lucia i vår egen tid. De skickliga sångarna kan dock inte uppväga den klena handlingen.

Vid det senaste mötet i församlingshemmet välkomnade v. ordföranden Julika Försth Gunilla Svensson, som med kort varsel ersatt författaren Helene Tursten.

Gunilla berättade med ord och bild om sitt arbete att renovera den gamla släktgården Slättåsen söder om Åtorp i Degerfors kommun. 1918 köpte hennes farföräldrar gården, som var gammal redan då..
Ett blixtnedslag 1955 splittrade flaggstången, fick verandan att lossna, spräckte murstocken, och omskrevs i Expressen.Ingen var hemma som tur var. Farföräldrarna bodde kvar i tio år, men från 1965 stod huset obebott. Gunilla har alltid älskat gården och skrev ett brev, då hon var sex år, där hon bad att få ärva huset efter farfar.

Efter studier och giftermål bosatte hon sig på sin makes gård, och barnen Lovisa och Manfred föddes. Men 2009 blev det separation, och tankarna på släktgården återkom. Då visade det sig att hussvamp angripit huset, men specialisten Johan Mattsson erbjöd hjälp. Februari 2011 ordnades ett byggmöte med murare,timmermän, snickare och Johan Mattsson för att diskutera olika lösningar. Gunilla betonar att det är mycket viktigt att hitta kunniga hantverkare, som inte är fastlåsta vid en enda lösning. Husets skadade timmer kunde ersättas av fint virke från den egna skogen. Som golvisolering användes miljö-vänligt skumglas, gjort av återvunnet glas, samt hampaskivor. Båda materialen fick publiken känna på. Väggarna isolerades med lerputs. Ett utbygge på baksidan för tvätt och bad ritades av byggnadsvårdssnickaren Mikaela Humble. Skiffergolvet där kom från gamla taket på prästgården i Visnums-Kil., och de munblåsta fönstren övertogs från grannarna.

Efter två års arbete blev drömmen uppfylld: Gunilla kunde flytta in i den gamla släktgården efter omsorgsfull renovering. Hon sparade pengar på att använda ursprungligt material, och huset blev billigare än ett nytt.