Referat från möten

Här hittar du årets mötesreferat. För att se en lista på tidigare referat från 2012 framåt klicka här.

För referat våren 2012 (inkl dec -11) klickar du här.
För referat hösten 2012 klickar du här.
För referat från 2013 klickar du här.
För referat från 2014 klickar du här.
För referat från 2015 klickar du här.
För referat från 2016 klickar du här.
För referat från 2017 klickar du här.
För referat från 2018 klickar du här.
 

 Tisdag 15/1 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Mats Backlund

Aktiva Seniorer har traditionsenligt bevistat trettondagskonserten i Karlskoga, där Wermland Operas orkester med dirigenten Minna Pensola spelade. Med temat Vinteryra framfördes verk av Strauss, Söderlundh, Ligeti, Prokofjev och Bach.

Årets första möte i Broängskyrkan gick också i musikens tecken, och publikintresset var så stort att vi fick flytta upp till själva kyrksalen för att lyssna på körledaren och musikpedagogen Mats Backlund, tidigare kristinehamnare, nu karlstadbo och lärare på Musikhögskolan Ingesund.
I Kristinehamn ledare av BAST-kören och även körer i Visnums-Kil och Björneborg. Han underhöll, spelade och sjöng i ett program kallat Från visa till musikal, som inleddes med bl.a. Taubes Så skimrande var aldrig havet. Frödings Strövtåg i hembygden och Gärdestads Himlen är oskyldigt blå är också välkända och omtyckta sånger. Exempel på något allvarligare stycken var Utan dina andetag, Min far och Håll mitt hjärta. Den pampiga Fångarnas kör ur Verdis opera Nabudkadnessar och Anthem ur musikalen Chess blev en imponerande avslutning på denna uppskattade musikresa.

Med sin långa erfarenhet som körledare framhöll Mats Backlund musikens viktiga roll för människans självförtroende och förmåga att växa. Att säga Du kan inte sjunga kan vara förödande och mycket negativt för hela personligheten. Genom glädjen och gemenskapen i körsången växer vi faktiskt som människor, det har många upplevt.

 

Tisdag 12/2 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Bengt-Ingvars "mä" Anders

Aktiva Seniorer har haft föreningsstämma i Broängskyrkan, där ordföranden Lena Bergkvist hälsade välkommen. Leif Jonsson valdes att leda förhandlingarna.

Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat bussresor, musikprogram och föredrag. Längsta resan gick till Danmark, men man har även rest i Sverige: till Heidenstams Övralid och Godegård, till Lunedets julbord. Tvådagarsresor gick till Mamma Mia, till Lars Lerins utställning, till musikalen Så som i Himmelen, alla tre med anslutande båtfärd med M/S Cinderella. Musikresorna gick till Trettondagskonsert i Karlskoga, operan Aida på bio i Skoghall och Wermland Opera Something Rotten.

Bland de sju föredragen kan nämnas: Lasse Anrells Mitt Värmland, Anna Skoglunds Kvinnorna kring Racken, Marie Rådbos Rapport från rymden och Daniel Scherp och Kalle Kärrmans Kolarhistorier.

Studiecirklar har bedrivits i historia, llitteratur och musik.
Medlemsantalet var 451.
Årsavgiften 120:- förblev oförändrad. Men entréavgiften 35:- kan höjas vid speciellt efterfrågade program.
Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.
Föreningen har egen hemsida med adressen: www.aktivaseniorerkristinehamn.n.nu

Styrelsen 2019:Ordförande Lena Bergkvist, v. ordförande Julika Försth, kassör Hans Forsberg, Annika Andersson, Annika Hultgren, P-O Olsson, Gullevi Sandling (alla omval) Björn Henningsson (nyval).
Revisor: Inger Jonsson-Lampa, suppleant Ingrid Gustafson (båda omval).
Valberedning: Britta Wedberg (omval), Leif Jonsson, Conny Cronqvist (båda nyval).

Leif Jonsson tackade styrelsen för deras framgångsrika arbete med lockande och varierande program. Lena Bergkvist tackade Leif Jonsson, Gullevi Sandling och Inger Jonsson-Lampa. Hon skickade även ett tack till Jan Franklin, som fllyttat till Kalmar, och välkomnade nya styrelsemedlemmen Björn Henningsson.

Därefter bjöds på underhållning av Värmlandstrion Bengt-Ingvars "mä" Anders betitlat Glädje i Tal och Ton. Bengt Alsterlind sjöng till gitarr, ackompanjerad av Ingvar Karlsson på dragspel och Anders Kyrkander på klaviatur. De inledde med sin signatur Sommar och sol och fortsatte med flera kända melodier bl.a. Violen från Flen, Där gingo tre jäntor och Änglahund. När det våras iblland bergen visade sig kunna sjungas till minst fyra andra populära melodier. Roliga historier inflikades också och bidrog till den goda stämningen, som inte blev sämre av att föreningen bjöd på kaffe med semla nere i Storstugan.

 

 Tisdag 12/3 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Lars Nordström

  Aktiva Seniorer har haft möte i Broängskyrkan med föredrag av Lars Nordström, litteraturvetare och författare. Han emigrerade till Portland i Oregon 1986, blev intresserad av svenskarnas historia där, och skrev tre böcker på engelska om svenska livsöden. Skogshuggarna i Fjärran västern är den första boken på svenska. 2015, efter 34 år i Oregon, återvände Lars till Sverige och bor nu i Bograngen i norra Värmland. Hans röda hatt var den hatt skogsarbetyarna bar för att synas i skogen.
1880-1930 var guldåldern för skogsbruket i Oregon, då man avverkade skogsbältet på ömse sidor om Columbiafloden med gynnsamt skogsklimat, mycket regn, sällan snö och aldrig tjäle. Här fanns en urskog med Douglasgran, sitkagran och jättetujor, som kunde vara 1000 år med en diameter på två meter och mera.
Många skandinaver jobbade här och hade gott rykte. De var starka och arbetssamma, men yrket var farligt och krävde många liv. Överlevnadstiden var cirka sju år. Den goda lönen betalades ut i guld och lockade givetvis.
Jätteträden krävde en speciell teknik att hugga, fälla och transportera. Stammarna kapades till stocklängder, som med hjälp av oxar drogs ur skogen. Ett oxspann av tio oxar kunde dra två stockar, men ångmaskinen 1882 medförde en stor förändring: den s.k. steam donkey med stålvajrar, som gjorde oxarna överflödiga.
Norrmannen Simon Benson uppfann nästa förbättring: den tillfälliga järnvägen, som flyttades alltefter behoven i skogen. Då blev hälften av skogsarbetarna rallare tills timmerbilarna kom.
Skogshuggarna bodde i läger, som följde avverkningen. Förhållandena var spartanska, men där fanns sovbarack, ett kök, en matsal och en verkstad. Maten och kocken var viktig, och det sägs att den genomsnittlige skogshuggaren förbrukade 8000 kcal per dag. Länge var det mest ungkarlar bland arbetarna, men skogsbolagen märkte att närvaron av kvinnor och barn gjorde lägren mer civiliserade. Därför började man erbjuda familjestugor, och fler kvinnor flyttade in i lägren.
Många foton finns bevarade från skogshuggarläger, ny teknik och järnvägar. Vi fick även se två kortfilmer, en om en topphuggares riskfyllda arbete, den andra om hur två huggare samarbetar med yxa och såg.
Svensk utvandrarhistoria känner vi mest till genom Vilhelm Mobergs romanserie om Kristina och Karl-Oskar. Att få höra om de svenska skogshuggarna och deras hårda liv i Far west var för de flesta något nytt och mycket intressant.

 

 Tisdag 9/4 2019 Broängskyrkan (Brita Olsson) 

Mats Grimfoot

 Aktiva Seniorer har gjort en dagsutflykt till Lerbäcks teater söder om Örebro. I en gammal byggnad på landet presenteras där ett ovanligt koncept: en teaterföreställning varvas med en utsökt trerätters middag, som serveras mellan akterna. Denna gång en nyskriven fars Dömd på forehand, där förvecklingaarna och missförstånden lockade till många skratt i den fullsatta lokalen.

Vid det senaste månadsmötet i Broängskyrkan berättade Mats Grimfoot om Grönland. Han presenterade sig själv inte bara som fotograf utan även som biolog, etnolog och resenär och ackomanjerade sin berättelse med utsökta bilder. Att bo och leva på Grönland innebär ett liv på marginalen, då landet är täckt av is till 80%, och endast den smala kustremsan är isfri och beboelig. De flesta av de 50.000 invånarna bor i väster. Grönland hör till Danmark men har eget politiskt styre, och både danska och grönländska är officiella språk. Grönländskan karaktäriseras av mycket långa ord, eftersom man, genom att lägga till ändelser till stamordet, kan i ett ord uttrycka vad som i svenskan fordrar en hel mening.
Mats Grimfoot landade på Kangerlussuaq flygplats och utgick därifrån i sina resor på Grönland. Bara två mil därifrån ligger den tre kilometer tjocka iskanten med en stor morän, en grusvall som följer med smältvattnet. Polarräv och polarharen med sina stora tassar fångades på bild liksom blåklockor och praktmjölke (nationalblomman). Berggrunden är aldrig täckt av lav utan helt bar och avskavd av isen.

För att ta sig fram på Grönland krävs flyg, helikopter eller båt, då vägarna bara är lokala. Med båt gick färden norrut tll Ilulissat med 5000 invånare. Isfjorden där (klassad som världsarv) vars ömtåliga natur kräver att man vandrar på utlagd träspång. Endast en sjundedel av isen ligger över vattnet, och man varnas för att gå på stranden på grund av kalvande isberg, som kan orsaka tsunamivågor. Fjorden är alltid grundare vid mynningen, vilket orsakar stopp för isbergen, och när de väl lossnar, bildas enorma svallvågor. Man har även säkerhetsföreskrifter för båtarna, som inte får gå för nära isen.

Fisket är huvudnäringen, och i Ilulissats hamn ligger båtarna så packade, att man frågar sig, hur någon tar sig ut. Den ganska färgfattiga naturen bryts av många färgglada hus, en del kvar efter den tid då Grönland var amerikansk flygbas. Avslutningsvis såg vi bilder från en kyrkogård. Permafrosten gör det omöjligt att gräva ner de döda, utan man täcker dem med stenar och den jord man kan skrapa fram, så att det bildas en kulle omgiven av ett vitt staket.

Grönland har inte många besökt, men denna eftermiddag fick vi lära oss något om landet och framför allt uppleva dess imponerande natur med mäktiga isberg och glaciärer.