180116 Roland Svensson Bilder på djur och natur i Kristinehamn.
180213 Föreningsstämma + Per-Thomas Eriksson Spelmansglädje.
180313 Lasse Anrell Mitt Värmland.
180410 Ann-Britt och Yngve Nyberg En resa i inkakulturens fotspår.
180515 Anna Skoglund Kvinnorna kring Racken.
180821 Marita och Beppe Viström och Hans Örtlund ”Ett litet rött paket” En hyllning till Sven-Ingvars.
180911 Stig Wikström Stadsbränder i Kristinehamn.
181009 Marie Rådbo Rapport från rymden.
181113 Tore Hagman Hembygd.
181211 Daniel Scherp, skådespelare. Musik Kalle Källman. Kolarhistorier av Dan Andersson.
Tisdag 16/1 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har traditionsenligt bevistat Trettondagskonserten i Karlskoga, där Wermland Operas orkester med dirigenten Jan Stigmer underhöll med bl.a. Straussmelodier och Vivaldis Vintern.
Vid säsongens första möte i församlingshemmet visade Roland Svensson, Björneborg, 200 sköna bilder av djur och natur i Kristinehamns omgivningar. Genom att ordna ett gömsle nära ett trafikskadat vilt har han lyckats fotografera kungsörn, havsörn och ormvråk på nära håll. Många älgar finns representerade alltifrån de små brunpälsade tvillingkalvarna, som diar sin mor och växer upp till långbenta tonåringar till de bredbringade, imponerande 16-taggade tjurarna. T.o.m. björn och lodjur har Roland Svensson lyckats fånga på bild. Rådjur, kronhjort och dovhjort är vanligare, och vildsvinen börjar finnas även i våra trakter. Tack vare ett orrgömsle fick vi se enastående vackra bilder av brunstiga orrhannar, som slåss om de mindre iögonfallande honorna. En spelgalen, glänsande tjädertupp utgjorde också ett anslående motiv, liksom gräsand, kanadagäss och knölsvan vilande på en blank vattenspegel.
Bilderna har en sådant djup och sådan skärpa - man förstår att fotografen inväntat rätt tillfälle under många tålamodskrävande, kalla timmar. Mycket tacksamma att få se det vackra resultatet var vi seniorer.
Tisdag 13/2 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har haft välbesökt föreningsstämma i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist hälsade välkommen. Leif Jonsson valdes att leda förhandlingarna.
Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat bussresor, musikprogram och föredrag. Längsta resan gick till Norges fjäll och fjordar, men man har även rest i Sverige: till Lena och Gösta Linderholm i Strängnäs, till Monica Zetterlund Museet i Hagfors, till Lunedets julbord plus tvådagars resa till Oscarsrevyn och båtfärd med M/S Birka till Mariehamn. Musikresorna gick till trettondagskonsert i Karlskoga samt till Karlstad med musikalen Evig jul.
Bland de åtta föredragen kan nämnas Gunnar Edströms På vandring bland kändisar och hus i Kristinehamn, Hanna Åsanders Fysisk utveckling i Kristinehamns kommun, Sören Dalevis Han hette inte Luther och Lena Hellströms De blå bergen.
Studiecirklar har bedrivits i historia, litteratur, konst och musiklyssning. Medlemsantalet var 457 (tidigare 414). Årsavgiften 120:- förblev oförändrad. Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP. Föreningen har egen hemsida med adressen:
aktivaseniorerikristinehamn.n.nu.
Styrelsen 2018: ordförande Lena Bergkvist (omval) v. ordförande Julika Försth (omval), kassör Jan Franklin (omval), Annika Andersson, Hans Forsberg, Gullevi Sandling, Per-Olov Olsson (alla omval), Annika Hultgren (nyval).
Revisor Inger Jonsson-Lampa, suppleant Ingrid Gustafsson (båda omval). Valberedning Siv Eliasson, Britta Wedberg, Bertil Kruckenberg (alla omval).
Leif Jonsson tackade styrelsen för deras gedigna arbete med lockande och omväxlande program. Lena Bergkvist tackade Leif Jonsson, Gullevi Sandling och Inger Jonsson-Lampa. Hon tackade även avgående Inger Widström och välkomnade nya styrelse-medlemmen Annika Hultgren.
Därefter bjöds på underhållning av riksspelemannen Per-Thomas Eriksson, som inte bara trakterade fiol och nyckelharpa utan även dansade och sjöng medryckande på både värmländska och finska. Det var låtar från finnmarken och Skottland och som avslutning Dan Anderssons finstämda Jag väntar vid min mila. Föreningen bjöd på kaffe och semla.
Tisdag 13/3 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet med journalisten och författaren Lasse Anrell som medverkande. Ett riktigt dragplåster tydligen, ty publiksiffran slog nytt rekord. Alla fick dock en stol att sitta på.
Lasse Anrell har alltigenom värmländska gener med rötter både i Arvika, Degerfors och Väse, och i boken Mitt Värmland har han samlat en del av sina krönikor. Själv har han sedan barndomen alltid värnat om det värmländska, alltifrån Sven-Ingvars och Gunde Johansson i Hylands hörna till Färjestad och Stefan Holm. Men det är ju faktiskt så att alla i Sverige vill vara värmlänningar säger Anrell, beroende på att så många kända sympatiska personer kommer från Värmland. T.ex. Lars Lerin, Ernst, Mia Skäringer, Christer Sjögren. Värmland är ett stort turistmål med annonser varje helg i stockholmstidningaarna.
Lasse Anrell läste första krönikan i boken: Varför ska en sådan som jag skriva en bok om Värmland?. Där säger han att ingen är mer värmlänning än jag. Värmland har präglat honom från barndomen trots uppväxten i en stockholmsförort. Men somrarna tillbringade han alltid hos släktingar i Värmland. Ingen fick säga något negativt om Värmland, han var en riktig värmlandstaliban.
Krönikornas innehåll varierar från Selma och Kenny Bräck till pelargoner och en dag på vårdcentralen och är illustrerade med foton av författaren. Och alla gennomsyras av Anrells humor och hans innerliga kärlek till Värmland och allt värmländskt.
Tisdag 10/4 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade Ann-Britt och Yngve Nyberg, som berättade om sin resa i Peru i inkaindianernas fotspår. De ställde upp med kort varsel i stället för Marie Rådbo, som blivit sjuk.
Peru är en demokratisk republik med 32 milj. invånare (58% mestiser, 27% indianer, 5% vita). Huvudspråket är spanska och religionen romersk katolsk.
Inkariket varade 1450-1550, och Cuzco var deras huvudstad. Inka var namnet på härskaren och hans familj. De var ett fredligt folk, duktiga på jordbruk och arkitektur, som trodde på himmel, jord och en undre värld, representerade av kondoren, puman och ormen. De saknade skriftspråk, men kommunicerade genom knutbrev, vilkas kod man ännu inte lyckats tyda.När spanjorerna invaderade krossade de inkariket med gevär, sjukdomar och hästar.
Cuzco ligger mitt i Anderna på 3400 m.ö.h. och höjdsjukan drabbar de flesta turister med trötthet och huvudvärk. Det gäller att ha bra syreupptagningsförmåga. En vacker stad med traditionellt torg omgivet av katedral och guvenörspalats. Utanför stan kan man se en Kristusstaty liknande den i Rio. På de talrika marknaderna handlar man allt från grönsaker och frukt till kött och textilier. Basfödan potatis finns det 3000 sorter av. Mat finns det gott om, däremot inte pengar. Jordbruket kan man verkligen klassa som ekologiskt och drivs småskaligt helt utan jordbruksmaskiner med enkla träredskap. Man ser inte heller boskapshjordar utan i stället enstaka djur, ofta tjudrade. Av lamadjuren får man kött, mjölk och den fina långfibriga ullen. Grillat marsvin anses som en delikatess och smakar som kyckling.
Resans huvudmål var förstås Machu Picchu nordväst om Cuzco. Det var en bortglömd övervuxen inkastad tills den återupptäcktes 1911. Klassat som ett av världens underverk är det ett mycket stort, vackert och imponerande område 2430 m.ö.h. Man tror att det varit ett lantställe för inkan med tempel, palats och bostäder för 700 personer. Från början en bergstopp, vars material man använde på plats, och där varje sten är anpassad till nästa utan cement i hus, trappor och terasser.
Den populära inkaleden med guide tar fyra dagar att vandra, och måste bokas långt i förväg.
En annan sevärdhet var Titicacasjön, världens högst belägna 3812 m.ö.h. Där bor cirka 200 personer på vassöar och transporterar sig med vassbåtar. Solpaneler och TV saknades dock inte.
I Colcadalen kan man skåda den imponerande kondoren, världens största fågel, som inte flaxar utan svävar med hjälp av uppvindar och sina enorma vingar. Den blir bortåt 50 år gammal.
Slutligen huvudstaden Lima belägen vid havet med 15 milj. invånare och många slumförstäder. Tyvärr är korruption vanlig, hälsosystemet har dålig standard, och någon social försäkring finns inte. Man ser dock inga tiggare.
Paret Nyberg hann se mycket under sina två veckor i Peru. De kunde också både i ord och bild förmedla sina upplevelser från detta ganska ovanliga resmål på ett mycket levande sätt.
Tisdag 15/5 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har haft terminens sista möte i församlingshemmet med Anna Skoglund, museichef på Rackstamuseet i Arvika, som gäst. Med stor inlevelse och kunskap berättade hon om konstnärskolonin vid Racken och visade även bilder.
Först Haget och Oppstuhaget. I Haget, nuvarande Rackstamuseet, bodde Erik Olsson, bonden och möbelsnickaren, med familj, däribland sonen Christian, född 1858. Fadern drömde om att hans söner skulle bli något annat än lantbrukare och sände iväg dem på gesällvandring i Europa.Christian hamnade i Paris, blev omhändertagen av skulptören Per Hasselberg, och utbildade sig till skulptör under 10 terminer på Akademien. 1893 på själva franska nationaldagen träffar han sin blivande fru Jeanne, 17 år och anslående vacker. Efter bröllopet byggs Oppstuhage hemma i Arvika, ritat av Christian och med många detaljer utförda av honom själv. Året i Sverige medförde en stimulans för Bröderna Erikssons möbelverkstad i Taserud genom Christians nya idéer och hans förbindelser i Stockholm med arkitekter som designade möblerna. Det blev ett ambulerande liv mellan Oppstuhage, Stockholm och Paris. Somrarna tillbringades vanligen i Sverige. Christian var oerhört produktiv som skulptör och hans verk finns över hela Stockholm. Dramatens fasad, Carl von Linné, Bågspännaren, Engelbrekt, St Göran och draken m.fl. Fyra barn föddes i äktenskapet, som upplöstes 1911. Christian gifte om sig och fick tre barn till. Jeanne mötte prins Wilhelm och levde tillsammans med honom, tills hon omkom tragiskt i en bilolycka 1952.
Gustaf 1868-1948 och Maja 1873-1961 Fjaestad är också två stora namn i Värmlands konsthistoria. Gustaf var en slagskämpe och värsting under sin uppväxt, hade svårt att passa in och emigrerade till Amerika. Åter i Sverige vann han flera tävlingar i cykling och skridskoåkning innan han beslöt att bli konstnär. Han kom in på Akademien, och stödet från tre äldre konstnärsvänner (Liljefors, Carl Larsson, Christian Eriksson) betydde mycket. Som nygifta fick Gustaf o hans fru Maja hyra Oppstuhage 1898, upptakten till Rackstakolonin. 1901 flyttade familjen till ett nytt hus på Kampudden vid sjön Racken dit även Gustafs två systrar kom. Maja hade kurser i vävning och omskolade systrarna från finsömmerskor till väverskor. Gustaf var en mycket produktiv målare, inte minst vintertid, och kallades också för snömålaren. Han hade stora framgångar och sålde bl.a. till bankiren Ernest Thiel, som även beställde både möbler, mattor och gobelänger till Thielska galleriet i Stockholm. Maja fick framgång med japanska träsnitt, som var på modet, och hennes blommotiv såldes mycket. Hon bildade 1920 föreningen Arvika Konsthantverk, som kom att betyda mycket för värmländsk hemslöjd.
Björn Ahlgrensson 1872-1918 dyker upp vid Racken 1901. Han hade tillbringat sina barn- och ungdomsår i Paris med föräldrarna. De var båda konstnärliga men dog innan Björn fyllt 20. Han ville bli musiker eller konstnär och antogs vid Konstnärsförbundets skola och fick även ett Parisstipendium. Där lärde han sig förenkla formgivningen genom klart avgränsade färgplan och sågs som ett kommande löfte. Men ekonomiskt blev utbytet uselt. 1901 gifte han sig med Fritz Lindströms syster Elsa. Men var skulle de bo? Björn kände Gustaf Fjaestad, och denne lockade med en ledig stuga vid östra sidan av Racken. Här skapade Ahlgrensson många drömska skymnings- och nattbilder, men också heminteriörer och fina porträtt av hustrun. Han fick aldrig uppleva sin postuma berömmelse, men 6 juni inviger Rackstamuseet en utställning av hans verk, som samlats in från hela Sverige.
Fritz Lindström 1874-1962 ansågs som ett konstnärligt löfte efter studier vid Konstnärsförbundets målarskola och stipendiestudier i Frankrike. Impressionismen med sitt friluftsmåleri påverkade svenska konstnärer, och det blev populärt att bo på landet, att flytta från Stockholm. Fritz svåger Björn Ahlgrensson bodde redan vid Racken och ordnade en ledig stuga, dit familjen Lindström flyttade 1903. Alla konstnärsfamiljerna umgicks, och många författare, skådespelare och andra kulturpersoner kom på besök. Fritz Lindström var en älskvärd och omtyckt person, men inkomsterna uteblev. Han utvecklades till en förnämlig porträttmålare och upptäcktes som landskapsmålare vid en utställning först 1951.
Rackstakolonin fick sitt eget museum 1993. Det är mer än 100 år sedan de kom till Värmland, och deras inverkan på Arvikabygden blev stor och betydelsefull. Anna Skoglund förmedlade sin kärlek till dessa konstnärer med entusiasm och glädje, som resulterade i en ovanligt lång applåd.
Tisdag 21/8 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har samlats till höstens första möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade en stor publik. Dagens program med rubriken Ett litet rött paket innehöll en hyllning tilll Sven-Ingvars framförd av musikaliska "Hackspettarna" Marita och Beppe Viström. Musiken varvades med Hans Östlunds berättelse om Sven-Ingvars, och han inledde med att redan 1956 hade Sven-Erik Magnusson, 16 år, sin första spelning i Slottsbron. Han både sjöng och spelade flera instrument och kom att bli bandets frontfigur. 35 olika låttitlar lyckades Marita och Beppe väva samman innan Stay by me Diana.
Namnet Sven-Ingvars tog bandet 1957, då det blev en kvartett, och 1961 utkom första skivan, som bl.a. innehöll Te dans me karlstatösera. En stor framgång blev deras medverkan i det populära radioprogrammet Frukostklubben, och Ett litet rött paket gjorde succé 1963. Fem låtar låg på första plats under 1966 bl.a. Christina från Vilhelmina, Säj inte nej, Vid din sida. Men satsningen två millioner på filmen Under ditt parasoll blev ett stort fiasko, som det tog tid att hämta sig från.
Som ett mellanspel uppmanades åhörarna att delta i en liten tävling. Den gick ut på att koppla ihop rätt kompositör med en låt som spelades, och tre priser utdelades.
Nästa stora succé för bandet var Frödingskivan 1971. Att på skivomslaget bli hyllad av statsminister Tage Erlander kändes säkert extra fint. Exempel på skivans innehåll framförde Marita och Beppe med De va dans bort i vägen och Anita. Under Hultfredsfestivalen 1991 fick bandet uppleva en oväntad succé med sin rockversion av Thore Skogmans Håhåjaja och gjorde samma år comeback med Två mörka ögon, 71 veckor på svensktoplistan.
2016 firade bandet 60-årsjubileum med en lyckad turné. Sven-Erik dog 22 mars 2017, men sonen Oscar fortsätter i sin fars spår, och bandet fortlever.
Marita och Beppe avslutade med Så många mil, som beskriver turnerandet ute på vägarna, och de bjöd även på ett extranummer Börja om från början. Att få höra om den folkkäre värmlänningen Sven-Erik Marnussons livsresa och lyssna till bandets oförglömliga låtar var en fin upplevelse väl värd de varma applåderna
Föreningen firade även sitt 30-årsjubileum och bjöd medlemmarna på kaffe med tårta.1988 bildades den första lokalavdelningen av Aktiva Seniorer i Kristinehamn med 37 medlemmar. 1989 grundades riksorganisationen Aktiva Seniorer med säte i Örebro, och många lokalföreningar tillkom. Men märk väl: vi var först i Kristinehamn, vi var pionjärerna, och har numera mer än 400 medlemmar.
Tisdag 11/9 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lena Bergkvist välkomnade Stig Wikström. Med en bakgrund som brandchef kan man förstå hans intresse för stadsbränderna i Kristinehamn, som han till och med har skrivit en bok om.
Tre stora bränder har drabbat vår stad: 1777, 1804 och 1893.
På 1700 och 1800-talet var Kristinehamn en utpräglad trästad, då lergrunden gjorde att stenhus hade en benägenhet att sjunka.
Första stenhuset byggdes av Regina Nordenfeldt 1771 och kvarstår än idag. Storgatan - Kungsgatan var bredast, alla gator var leriga och jordiga, endast torget och Gamla Kyrkogatan var stensatt. Invånarantalet 1777 var 1200 och staden omfattade endast 5-6 kvarter av både bostadshus och fähus. Timmerhusen var tjärade eller målade med tak av näver, torv eller spån, alltså mycket brandfarliga. Elden utbröt i södra delen och spred sig senare under 12 timmar, då 109 gårdar förstördes. Ingen omkom lyckligtvis, och staden uppstod ur askan.
Men 1804 drabbades Kristinehamn igen. Denna gång startade branden på Kungsgatan, spred sig söderut och
förstörde 52 gårdar. En del mindre bränder härjade under de kommande åren bl.a. 1842, då en mordbrännare var i farten. Gärningsmannen dömdes först till döden, men domen ändrades till fem års fästning.
Sista storbranden 1893 utbröt på Tegelslagargatan och spred sig snabbt söderut. Man fick hjälp från Björneborg och Karlstad och hade större möjlighet att bekämpa elden än tidigare. Apoteket och Assembléhuset räddades, Stadshotellet skadades, och 52 gårdar brann ner. De höga murstockarna i ruinerna utgjorde en rasrisk och togs snabbt ner. Det var positivt att inga sjukdomar utbröt efter branden, som i Karlstad där koleran härjade.
Forna tiders brandskydd kan man inte kalla för omfattande. På 1600-talet hade man ett system med nattvakter, därefter tilllkom en tornväktare i rådhuset. Den senares brandlur är bevarad än idag på brandstationen. Man bestämde att timmerhusen inte fick tjärmålas och att eldning var förbjuden mellan klockan 22-4. Efter storbranden 1893 beslöts att bredda Kungsgatan och dess tvärgator, och en öppnare stad blev resultatet. Den första brandsprutan hade en vattentunna med cirka 30 l. Den var ganska ineffektiv med bara 30 m. räckvidd och beroende av att tunnan fylldes på oavbrutet. Tekniken har onekligan utvecklats och med dagen Räddningstjänst kan vi känna stor trygghet.
Med Stig Wikströms berättelse och bilder fick vi inblick i en intressant, och kanske inte så känd del av Kristinehamns historia, som alltså även finns i bokform.
Tisdag 9/10 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har gjort en utflykt till Folkets Hus i Skoghall för att se Verdioperan Aida i direktsändning från Metropolitan i New York. Den ryska sopranen Anna Netrebko imponerade stort liksom övriga sångare och den storslagna scenografin. Tack vare tekniken förmedlas denna musikaliska upplevelse till 70 länder.
Vid månadsmötet i församlingshemmet berättade astronomen Marie Rådbo under rubriken Rapport från rymden.
Mars hör till de fyra planeter som ligger närmast solen: Merkurius, Venus, Telllus/jorden, Mars. I slutet av 1800-talet kunde man urskilja kanaler på Mars och spekulerade om planeten var bebodd av marsianer. 1997 skickades sonder till Mars och man konstaterade att där funnits ett jättestort hav för miljarder år sedan och liv kan ha existerat.
Venus (morgon/aftonstjärnan) är närmare solen med en temperatur på 400 grader. Med Venusexpress utforskar man planeten och har funnit att atmosfären har mycket höga halter av koldioxid. Liksom de fyra planeterna närmast solen kan man även se Jupiter och Saturnus med blotta ögat.
Italienaren Galilei är den förste, som bygger ett teleskop på 1600-talet och upptäckte på så sätt mycket, som ingen sett tidigare.
De s.k. yttre planeterna Uranus (1781) Neptunus (1846) och Pluto (1930) upptäcks.
Pluto är den minsta planeten och upptäcktes av en amerikan. 2006 skickades en sond, som anlände 2015 och rapporterade att Pluto har en hjärtformad kontur på framsidan och hög geologisk aktivitet. Mer information inväntas.
Planeter (grekiskans vandrare) är himlakroppar som rör sig runt stjärnorna, är klotformade och reflekterar solens ljus.
Kometer, ett slags isklot med sten och grus, rör sig i en avlång bana. Edmund Halley räknade ut kometens omloppstid och kunde då förutsäga när den skulle visa sig igen. Förr i tiden ansågs kometerna vara farliga och förutspå krig och olyckor.
Meteor = stjärnfall, då en partikel från rymden bildar ett ljusspår. Meteorit är en liten himlakropp som fallit ner på jorden. I enstaka fall kan de vara stora och orsaka en krater. Får man sin brevlåda tilllbucklad av en meteorit, kan man sälja den på auktion för en halv million! Asteroider ät ett annat ord för småplaneter.
Varför lyser solen - en vanlig fråga. Solen består av väteatomer, som smälter samman och ger energi. Fem millioner ton av solens massa omvandlas varje sekund till energi. Den upptäckten belönades 1967 med Nobelpriset. Vid solens vätefusion frigörs även neutriner, och även den upptäckten fick Nobelpris 2002. Stjärnan solens bränsle räcker i många miljarder år till.
Astronomi handlar mycket om jorden och om oss människor. Varifrån kommer vi, vart är vi på väg? Och frågorna till Marie Rådbo blev många. Finns det fler universum? Var kommer begynnelseenergin från? Olösta mysterier kommer alltid att finnas, men vi
fick några av rymdens mysterier och termer förklarade denna eftermiddag.
Tisdag 13/11 2018 Församlingshemmet (Brita Olsson)
Vid senaste mötet i församlingshemmet gästades Aktiva Seniorer av den kände naturfotografen Tore Hagman från Vårgårda, även författare till många böcker. Titeln på hans föredrag var Hembygd förr och nu. Han började yrkeslivet som byggnadsmålare men satsade så småningom på sin hobby naturfotografering och kan efter 50 år konstatera hur mycket landskapet har förändrats.
Hembygden formar våra liv, vare sig vi växer upp i Costa Ricas regnskog, i en storstad eller på landsbygden i Vårgårda. Tore Hagman är självlärd som fotograf och har tagit bilder runt om i vårt vackra land från fågellivet i Hunneberg till hagmarkerna i Västergötland. Då han bestämde sig för att skildra landsbygden i Västergötland och folket där, lärde han känna många småbrukare, som levde ensligt på det som gården kunde ge. Gustav som hämtade sitt vatten ur en aldrig sinande källa, och Erik som levde ett helt liv utan el. För att klara sig gjorde man något extra vid sidan av jordbruket: tillverkade träskor, pallar eller korgar. Och skogens bär, svamp, vilt och ved var oumbärliga tillskott.
När Tore Hagman återvänder till dessa platser efter 25 år är de förbuskade och igenväxta och landskapet helt förändrat. Bilderna visar tydligt skillnaden. Tiden förändrar både landskapet och människan.
Berättelsen om Lennart i Vråna är vemodig. På hans lilla jordbruk hade fem generationer före honom strävat, och det tog honom mer än en månad att få in skörden. Ett mycket tungt arbete. Då han blev gammal och till slut fick hjälp, blev skörden inplastad på 20 timmar. Med sorg måste han lämna sin gård,
Överallt i landskapet hittar man övergivna hus invaderade av natur och växtlighet. Vilka bodde här? Hur levde de? Det var inte så längesen. Tore har själv köpt en planterad granskog och sålt träden för att öppna upp landskapet.
Vi står inför ett vägval, något radikalt måste hända i spåren av klimatförändringen. Vi är den generation som fått det bäst. Vi borde sänka hastigheten och satsa på det viktigaste: ren luft och rent vatten.
Tore Hagman är både en skicklig fotograf och en engagerad berättare med ett viktigt budskap som berör.
Aktiva Seniorer har sett Wermland Operans musikal Something Rotten, en unik Europapremiär. Den utspelar sig i London på 1590-talet, och blinkningarna till Shakespeare och andra musikaler duggar tätt. Vilka röster, vilka shownummer, vilka dräkter, vilket tempo! Hela föreställningen är fylld av en enorm spelglädje och sprudlande energi, och den energin kändes verkligen upplyftande i mörka november.
Tisdag 11/12 2018 Odd Fellow (Brita Olsson)
Aktiva Seniorer har samlats i Odd Fellows lokal till en minnesvärd och unik föreställning med författaren Dan Andersson som tema. Skådespelaren Daniel Scherp och musikern Kalle Källlman intågade som sotiga kolare och skapade en förtätad stämning under två gånger 40 minuter.
De inledde med den kända Bort längtande vekhet följd av olika kolarhistorier om bl.a. Gammel-Mats och Storbergs-Frans, galna skrönor om gastar och misslyckade friarbesök. Kolarnas hårda liv med dålig sömn och mat, ständig kyla och oro för milan går igen i många av Dan Anderssons dikter. Daniel Scherp använder rösten som ett instrument och varierar den mästerligt från starkt crescendo till milda viskningar. Och Kalle Källman ackompanjerar känsligt sig själv med både gitarr och dragspel, då han sjunger Jag väntar vid min mila och Jungman Jansson. Den gripande En spelmans jordafärd avslutade första delen av programmet, och efter pausen med skinksmörgås inledde Kalle med Jag är en spelman. Kolarnas vidskepelse och tro på myter och spöken illustrerades med inlevelse av Daniels berättelser. Andlöst lyssnade vi och förnam iskylan i den stjärnklara natten, då Mård-Pelle grävde upp människoben på kyrkogården. Och dikten Gillet på vinden, där diktaren möter den döde timmermannen Jonsson, levandegör Daniel på bästa tänkbara sätt. Som avslutning fick vi passande höra Daniel och Kalle gemensamt framföra Den sista sången. Kalle spelade även ett extranummer, den vemodiga Broder Joachim, Dan Anderssons ensamma alter ego.
Att Dan Anderssons dikter är mycket sångbara, det visste vi förut genom Gunde Johanssons tolkningar. Att desssutom få dikterna och bakgrunden till kolarhistorierna dramatiserade så inspirerat och levande skapade en stämning, som trollband en mycket nöjd publik. Som avslutning samlades ordföranden Lena Bergkvist och hela styrelsen för att tillönska den talrika publiken God Jul och Gott Nytt År.
